För två veckor sedan fick jag nog och ställde undan radion i förrådet. I P2 hade presentatören en gång för mycket kommit in-bullrande med sin okänsliga röst efter ett känsligt stycke. Men det hela hade börjat 25 år tidigare med hamburgerkedjan Clocks teveapparater som visade inspelat amerikanskt material. När så reklam kom in, fortsatte folk att stirra på rutan! Egentligen var min förundran av folks brist på kräsenhet äldre. Sent 70-tal, när P3 fylldes med massor av tal, ibland på främmande språk från Lokalradion, minns jag besök i butiker där P3 fortfarande kunde stå på högt, trots att talet inte hade någon målgrupp. Även i amerikanska butiker slogs jag av hur reklam kunde få bullra på. Något som idag hörs även i Sverige. Detta förklarar att så usel musik kan få spelas i affärerna. Har personalen koll på den?
Under åren i Amerika tittade jag på mycket teve och lyssnade på mycket radio. Väldigt mycket. De första åren djupstuderade jag reklam. Efter ett tag bytte jag kanal så fort den kom in. När den var klar gick jag tillbaks. (Hur detta var möjligt vet jag ej. Kände bara på mig när det var dags. Det fungerade mycket bra. Förklaringen är väl att jag arbetade med kommersiell radio och teve, samt lyssnade och tittade på mycket ledig tid. Så hjärnan skapade en egen klocka)
Poängen är att jag anser det förnedrande att utsättas för budskap man inte vill ha. Hur kul tycker du det är med telefonförsäljare? Med de som attackerar en i köpcentra? Så min aversion mot reklam kom tidigt.
ETERMEDIAS DÖD?
Det finns en närliggande problematik; Rundradio eller “broadcasting” på ny-svenska. Grundtanken är kanaler som är igång hela dagarna. Missar vi något, är det vårt fel. Även om vi satt oss ned och missar ett ord. Vi ska följa vad som serveras. Exakt när det serveras. Även när ovälkomna budskap tråcklas in. Trots att vi inte vill ha dem! Detta är förnedrande. Det är värre än så. Inte nog att vi måste inrätta våra liv efter broadcasting, vi blir fördummade av att sitta av tider när vi inte själva kan pausa eller hoppa tillbaks. Vi blir som fån. Upprepar politiskt korrekta “sanningar” utan att veta vad de innebär. Vi har inte tänkt fram dem själva. Bara lärt att känna och tycka saker. Därför kan vi inte motivera.
INTERNET
Här är den räddande ängeln. Precis som teve fördummar men bibliotek intelligentierar, så får internet hjärna att växa. Precis som på bibblan är det vi själva som väljer titlar. Läsandet innebär att ifrågasätta varje rad, gå tillbaks, stanna och tänka efter, fortsätta i egen takt. Slå igen boken och tänka efter. Läsande är utvecklande. Rundradiotittande/-lyssnande är fördummande. OK, radio är bättre än teve.
Mycket klassisk musik, lite Blues och folkmusik, är vad jag lyssnar till. Tidigare fick jag kryssa mellan de öar av musik som P2:s sändningar ger. Kunde tiderna utantill. Men alltför ofta fick okänsligt prat mig att stänga av. CD-spelaren eller tystnad blev mina vänner.
Nu lyssnar jag mycket mer till prat i radio&teve. Fast sedan två veckort utan radio. TV-apparat gjorde jag mig av med för sex år sedan. Dummare behöver jag ej bli. Och då tittar jag bara på “seriösa” program. Men att vara låst till tider gör något hemskt med en. En passivisering där man lär sig att okritiskt följa. Saker går in i huvudet utan att man vet om det. Man väljer ju ej, utan blir matad. Hinner ej vara kritisk förräns nästa kommando presenteras. Min kvinna skaffade tidigt digital inspelningslåda, så vi ser nästan aldrig direkt. Vi prickar för intressanta program ur tablån. Sedan får lådan spela in dem. När vi så tycker det kunde vara intressant att se något tankeväckande, så kollar vi vad som spelats in. Väljer och vrakar som på internet. Tittar, och förkastar, eller ser hela programmet. Pausar, hoppar tillbaks, hoppar förbi, och söker det vi vill ha. Ja, den värmande lull-lull-faktorn av teve kan man också njuta av. Som av de mjuka kuddarna och goda kaffet. Tyvärr får man ta mycket skit i form av adderade bild och ljud-störningar. Modern eter-diarré.
Förutom P2:s musik är P1 den andra svenska kanal jag lyssnar till. De typiska P1-programmen är ju gjorda att avlyssnas under koncentration, från början till slut. Detta gör sig mycket dåligt i en flödande kanal, och så mycket bättre på internet. Där man kan välja tid, paus och tillbakahopp själv.
Nu finns det en annan sorts rundradio. Valvakan i teve samt långa ringa-in-program i radio. Om de sänds fem dagar i veckan och är flera timmar långa, kan de vara som ett dagligt sällskap. Inte så packade med information, men med desto mer fritt samtal. Även dessa sändningar föredra jag att välja tid för att avlyssna, men de kan fungera bättre att fångas en gång, då de sänds direkt.
Nu är ju frågan om morgondagens etermedie-konsumenter kommer att låta sig vara lika förslavade under sändningstablåer. När man vant sig vid självständighet som internetsurfare, framstår radio och teveapparater som ett stort steg tillbaks. Tanken att passa tider är galen idag. Tanken att knäppa på för att se vad som bjuds känns mer och mer fel. Lättare att acceptera endast en “Dagens rätt” på standardhaket tycker jag. Även dagstidningar framstår mer och mer som förlegat. Ska jag bara okritiskt godta vad ni har på första sidan? Vad ni valt? Sak samma med nyhetssändningar. Varför ska jag lydsamt bli engagerad i vad några journalister valt ut? Och dessutom tro det är VIKTIGAST JUST NU!! ?
Tänk bibliotek som metafor för internet. Tänk självständiga val, istället för underdånig matning. Försvara internets öppenhet. Den kommer att hotas mer och mer. Internets frihet är idag lika viktig som bokens frihet, som yttrandefrihet. Välj själv. Tänk själv. Det ger mersmak.
Tufft Lasse!
Vad ska hända med närradion i detta eterskval?
Lägg detta på facebook bloggen.
Tycker Ann Mari
Lasse, du beskriver ämnet ur en filosofisk synvinkel och jag har inga invändningar mot det. Tvärt om är det en aspekt som ständigt skall bäras med! Men inte alla har förmågan av att kristallisera ut dessa aspekter eller ens vill det. Inte alla kan läsa eller skriva så bra att de känner sig trygga med att förlita sin inlärning eller förmåga att se omvärlden på bara det. De behöver en mer lättkonsumerad vara. En färdigvara eller halvfabrikat. Du kan mycket väl kritisera detta men var samtidigt också ödmjuk inför faktum att du inte tillhör den stora mängd människor som behöver hjälp att sätta samman en lättförståelig bild av världen unt omkring. Du har troligt lagt en del tid på detta och utvecklat en färdighet. En färdighet som faktiskt ger dig en rad skyldigheter också!
Finner det intressant att vi båda hävdar det fördummande i begränsningar i frihet av olika slag. Frihet av olika slag driver intelligens. Vi som art blir intelligentare likt en logaritmiskt ökande kurva över tiden och normalnivån justeras uppåt kontinuerligt. Vad du reagerar på är fossila beteenden och strukturer. Kommer de att ebba ut? Nja, inte under vår livstid vill jag påstå men möjligen i ett längre perspektiv. Jag tror just och dess värre nu på en fortsatt utvecklig i samma riktning som vi sett hittills och som du reagerar mot. Nämligen mer sammansatta nyhetsflöden och mer färdigproducerat, paketerat och lättkonsumerat innehåll. Men det jag tror vi måste verka för och värna om är mångfald. Mångfald bryter sönder strukturen på ett bra sätt och ger möjlighet för eget konsumerande likt det du verkar förespråka. Alltså en mångfald inom alla de medier vi har att välja på.
Mångfald leder till klustring av olika slag och när sådan gruppering inträder, är detta samtidigt bevis på att mångfald har börjar råda. I ditt fall så till exempel en eller helst flera kanaler med bara folkmusik. Om en utgivare anser sig täcka alla ämnesområden, musiksmaker eller vad det nu vara månde, så är detta ett tydligt tecken på enfald. Ta den måttstock och mät av olika regimers mediesituation och jämför resultatet så har du en barometer på vilket folk som kommer få störst branthet på sin intelligensutvecklingskurva innanom kort. Men avgränsa dig inte till att sitta i ett rött rum tillsammans med rökande och rödvins pimplande åldringar vars radio och TV apparater skänker glädje åt myrorna 🙂
Mångfald i högt och lågt. Valfrihet utan begränsningar eller censur. Kvalitet kommer med utslagning om strukturen är satt på ett smart sätt.
Ann Mari, jag skrev en sammanfattning på FB och länkade hit.
Magnus, tack för komplimangerna. Kanske bäst tillägga att jag har gjort mina tiotusentals timmar av rakt radiolyssnande och tevetittande. Inte minst det där klickandet på fjärrkontrollens nästa kanal. Och nästa. Och nästa. När man kommit runt fjärde varvet, börjar man långsamt undra om det kanske inte kommer något bättre. Bäst att ta ett varv till. Så detta med intelligent sökning via internet är en nyare utveckling. Dessutom bara 14 dar utan radio.
Att begränsa andra kanaler är givetvis inget jag önskar. Som du är inne på, förmodar jag fler och fler, mest unga, kommer att sluta följa färdiga kanaler och själva välja tal och musik.
Precis som tidningar inte längre kan konkurrera med telegramnyheter då de finns överallt, och radio får svårare leva på att spela låtar som finns på andra håll, så börjar man fundera på radions särart. Då är ju levande direktsändningar ett starkt kort. Långa samtalsliknande program. Som ger en stämning och kanske inte har så mycket fakta per tidsenhet.
Många talar om lokal radio som svaret. Jag har aldrig riktigt fattat det. Om jag undrar över Solens strålar, så är det lokalt för mig. Daghemstaxa i min kommun berör inte mig.
Stämning hos röster och/ eller innehåll måste vara viktigt i alla fall. När det gäller lokalt; jag kan tycka det är ball att lyssna på någon från någon öken i Nevada. Det kan vara en grej att veta var de medverkande finns. Kanske. Men lokalt i alla lägen, nja, det skulle vara polisradion då. När den gick att lyssna till.
Hittade denna intressanta text från någon annan som upplever den underbara frihet som utbreder sig utan TV:
http://www.ajour.se/kronika-har-det-blivit-olagligt-att-inte-titta-pa-teve/
Internet ÄR världens största bibliotek med världens samlade kunskaper och information, sedan biblioteket i Alexandria.