Det bör ha varit någon gång under mitten av sextiotalet, då jag var runt tio, som min mamma satte sig ned med mig vid köksbordet hemma i Saltsjöbaden.
Mor berättade mycket allvarligt om hur nazisterna i Tyskland under andra världskriget hade använt gaskammare för att mörda judar och motståndsmän i koncentrationslägren.
Detta blev det starkaste av några få element som formade min uppfattning av politik och samhälle. Det vi kallade Hitlers gaskammare, och som idag kallas Förintelsen, vars minnesdag nyligen hölls den 27 januari, blev centralt i hela min världsuppfattning.
Mammas berättelse gjorde att jag levde mig in i att vara instängd och döendes i en gaskammare tillsammans med andra. Samtidigt kände jag också medlidande för de soldater som tvingades utföra handlingarna. Senare förstod jag att alla inte var tvingade, men kunde ändå inte förstå hur det kunde ha hänt. Jag läste många berättelser om Förintelsen.
Under sjuttio- åttiotalet kände jag “fascistiska” stämningar i den svenska folksjälen och berättade för alla som ville höra på hur Hitler nog hade lyckats bättre om han kommit till Sverige istället för Tyskland. Detta var långt innan skinheads. Jag såg i min inre syn svartklädda nynazister med militärisk stil utgöra hotet.
Nu är jag femtiofem, har ägnat hela livet att försöka komma underfund med politik, och kan nu, sedan några år tillbaks, äntligen förstå hur Förintelsen kunde inträffa.
De svar jag sökte ligger i kollektivt tänkande, i grupp-psykos. Det är samma fenomen som gjorde att det i Sverige brändes kvinnor på bål, som häxor. Så svaret hur detta kunde ske, och om det kan ske igen, ligger i grupptänkande. Hos oss alla. Vi som accepterar en rådande uppfattning, som ansluter oss till massan. Därför är det politisk korrekthet som är svaret på hur Förintelsen kunde ske. Det är när vi lyder överhetens diktat och likt ett fisktim följer alla andra, som nästa Förintelse kan skapas. Därför skrämmer mig idag den politiska korrektheten. Det var den som brände ihjäl kvinnor på bål, det var den som gasade ihjäl människor.
Jepp! Utan tvekan kan du få in Millgrams lydnadsexperiment i ditt ovanstående resonemang också.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Milgrams_lydnadsexperiment
Just det, det där experimentet är mycket skrämmande. Det gjordes även ett med vanliga studenter som fick vara fångvaktare. I bägge fall framkom hur det var vanligt hyggligt folk som kunde bete sig illa, när det var OK från auktoritetshåll. Det stämmer också med beskrivningar av hur personal på koncentrationsläger kan vara snälla och trygga familjefäder hemma.
“The world is a dangerous place, not because of those who do evil, but because of those who look on and do nothing.”
– Albert Einstein
The Road to Hell is paved with good intentions. De som utför dessa typer av brott anser sig inte vara elaka monster som utför grymheter. De tycker sig vara rättskaffens folk som utför goda handlingar. Därför skrämmer mig den självgodhet som syns hos PK-folk. Den är parad med förakt för oliktänkande.