radiolars.com

I det fysiska samhället fungerar polisens övervakning och våldsmonopol bra. Internet genomgår snabb teknisk utveckling. Vilket gör det svårt för lagstiftning och myndigheter att hinna med, men globalisering kanske är det stora problemet. I en demokrati lyder även polisen under transparenta och demokratiska lagar. Av tekniska skäl har kontroll av internet hamnat under signalspaning. Det är ju elektroniska signaler som även går utanför landets gränser. Signalspaning handlade förr om att kolla fiendens militära kapacitet. Den omfattade nästan aldrig de egna medborgarna direkt. Verksamheten skedde ofta utanför det egna landets gränser. Fysiskt eller politiskt.

Utanför en demokrati gäller som princip inte landets egna lagar. (Vilket ytterst hänger samman med att inga egna valkretsar där finns) Här är demokratiers och diktaturers regeringar likställda. Som i krig. Vad en regering törs göra, handlar ytterst handlar om vem som är starkast. Oavsett om det finns internationella avtal. Ibland påverkar hemmaopinionen. Denna vardag som signalspaning alltid funnits i, har “by default” kommit att gälla även internet.

Så hur demokratier ska förhålla sig till internet, har kommit att följa deras militärstrategiska situation. Till stor del. Även den naturliga extrema sekretess som gällt signalspaning, har ibland följt med förhållanden på internet. Även privata företag som verkar på internet, har ibland ställts under sina länders militära förhållanden. Även när de verkar direkt med vanligt folk. Nu är ju förstås ett grundläggande problem, att det vanliga medborgare gör på internet, till mycket stor del sker genom att kommunicera med servrar i andra länder. Inklusive kontakt med folk i andra länder.

Så hur ska ett lands parlament stifta lagar över områden där de inte har mandat? Där internationella handelsavtal kan inverka? Det finns flera exempel på internetlagar som gäller ett land, trots att trafiken går utomlands. Det fungerar sådär. Ibland räcker det med att folk knackar in ett annat lands domännamn, för att ändra förhållanden. Det finns också mjukvara där användaren kan fejka närvaro i annat land.

Är vi överens om att övervakning och kontroll av internet behövs? Jag tycker vi borde vara det. Vitsen med polis är att skydda folk och land. På internet kan folk drabbas av kriminalitet, från såväl smågangster som stormaffia. Företag kan driva verksamhet utan skrupler. Lura folk på pengar eller skicka undermåliga varor. Ekonomisk krigföring kan föras mot storföretag och nationer. Andra nationer kan skada såväl individer, som infrastruktur, som hela länder.

Sedan finns problemet med styrning av vad folk kan ta del av på internet. Det kan gälla stoppande av upphovsrättsligt material, tips om terrormetoder, försäljning av skadliga substanser, barnporr,… Så den typ av polisiär verksamhet vi är vana vid, behövs verkligen på internet. Den bör då också kontrolleras så som ordinär polisverksamhet styrs. Med transparenta lagar och insyn. Internet innehåller också militär verksamhet mellan nationer. Den ska fortfarande behandlas som idag. Med sekretess och militär lagstiftning.

En följdfråga som inställer sig är om internet kräver internationell lagstiftning, och i förlängningen världsregering. Där har jag inga svar.