Tänk om vi samlades några stycken varje torsdag kl 19 för att spela poker. Det skulle inte påverka Sveriges ekonomi. Ja, nu man kan alltid säga att all mänsklig verksamhet kan påverka lite grann, men realistiskt sett skulle inte landets ekonomi påverkas av att vi satt där och spelade. Men, om vi satsade alla våra tillgångar i spelet, så skulle det vara avgörande för oss som individer.
Samtidigt skulle det vid sidan av spelet finnas en realekonomi. Någon serverade mat. Någon hade tagit med ett bord. Några hade inhandlat mat. Vi tog oss dit själva. Någon hade lagat taklampan. Någon hade ställt fram bordet och städat från förra veckan. Någon hade lagat taket som läckte. Någon hade städat kök och toalett. Hemma hos spelarna tog någon hand om barnen.
Denna realekonomi är det egentliga livet. Pokerspelet är en fantasi. Ändå skulle spelet ha enorm betydelse för om spelarna kunde bli kvar i sina bostäder, om de kunde ha kvar bilen, med mera.
Så fungerar livet i Sverige idag. Vi lever som människan alltid levat, i en realekonomi av mat, husgeråd och arbete. Social gemenskap där man samarbetar. Utanför detta har vi så en pengaekonomi. Som pokerspelet. Den har teoretiska regler utanför det verkliga livet. På våra torsdagskvällar skulle vi kunna byta poker mot schack, pilkastning eller roulette. Vi skulle kunna justera regler. Här skulle alla vilja ha regler som gynnade dem själva. Den som var bra på schack, pilkastning eller poker skulle kräva spelet borde spelas efter den egna förmågan. Alla behöver vi äta, gemenskap, kläder och bostad. Man kan verkligen fråga vad skicklighet i poker har med saken att göra? Ja, den som är bra på poker gynnas om alla skulle bli tvingade spela poker för att få mat. Om pokerspelet var det enda sätt man kunde få mat, husgeråd, kläder, och bostad. Då skulle Poker vara det alla tvingades leva för. Även de som inte ville. Även de som inte fått bestämma regler och var dåliga på poker.
Den teoretiska pengamodell vi har i Västvärlden, är som pokerspelet. En påhittad modell som bara ibland är kopplad till verkligheten. Som en religion. Ändå pratas det så mycket om denna modell som vore den verkligheten själv. Därför tror vi den är verkligheten.
Vi får höra de flesta måste arbeta och betala skatt, för att samhället ska fungera. Vi får höra de som arbetar hjälper de andra. Det stämmer inte med verkligheten. De som verkligen hjälper andra är de som, precis som inför och under pokerkvällarna, ordnar mat, lokal och hjälper till. Mycket av detta är obetald eller lågt betalt.
För att bli bra på poker kan man tidigt lära sig reglerna och träna. Så fungerar skola och högre utbildning. Den är till för att skilja ut vilka som kan bli bra “pokerspelare”. Dessa kan spela sig till mer pengar än andra. Och dessa pengar ger sedan reella värden. De som utför verkliga arbeten som mat, omsorg, kläder och bostadsbyggande har de lägsta lönerna. De som hittar på onödiga teoretiska verksamheter tjänar mest. I vårt pokerspel på torsdagarna, skulle de som hittar på ändringar i reglerna, självklart bli de bästa spelarna. De skulle vinna mest. Så fungerar vårt västerländska samhälle. De som kan fixa och trixa fram nya regler och spela bra, vinner. Utan att det gynnar samhället i stort. Mest dem själva.
Arbetslinjen lär ut att de flesta ska arbeta för det hjälper samhället. Det stämmer inte. För likt pokerspelet är det arbete i system som är designade uppifrån av de som skapar regler. Arbetslinjen säger nämligen att det inte spelar roll vilket arbete folk har. Om de är nyttiga eller ej. Om de behövs eller ej. “Pokerreglerna” säger att så fort någon betalar, så blir det arbetet samhällsnyttigt(!) Om ingen betalar, så är det parasiterande. I verkligheten ska vi alla äta m.m. Resurser och arbetsinsats för dessa grundbehov är de verkligt samhällsnyttiga. Annat är onödigt arbete och snedfördelning av resurser. Så i dagens ekonomi kan man arbeta med onödiga saker, och få bättre betalt än de som utför det nödvändiga.
Dessutom blir “pokerspelet” svårare och svårare. Fler och fler hamnar utanför då de inte kan spela “poker” lika bra som den nya tiden kräver. Den krympande överklass som har tur och kunnighet i “pokerspelet” vill förstås ha dagens utveckling. De påverkar även politik och media. Därför är allmän diskurs att “poker” är det enda sätt på vilket samhället kan fungera! “Du kan lyckas om du tränar vårt pokerspel!”. Det stämmer eftersom “poker”-reglerna bestämmer inkomst. Så alla ska hoppas klara högre utbildning i poker.
Att de som bestämmer reglerna i samhällets “poker” ständigt ändrar regler, är ett sätt för dem att ständigt ha initiativet, och därför ständigt vara i toppen. Där är modernism något som håller folk nere och gynnar de som driver utvecklingen “framåt”. Ständiga förändringar är ett självändamål. Därför anges ord som “modern” som goda och “gammaldags” som dåliga. Därför är folks traditioner att hot mot de i toppen. De vill ständigt ändra “poker”-regler, så inte alla bli bra på “poker”.
Det vore mer rättvist om de som kunde köra bil mjukt fick högst lön. Av en tillfällighet råkar jag vara bra på att köra mjukt. Men det är absolut inte därför jag säger så. 😉
Moral: Om vi ska prata om samhällsnytta, så borde den första vara produktion av mat, omsorg, kläder och bostad. Om någon tar oss gisslan så kan vi bli tvungna lyda order. På liknande sätt har vi en “poker”-ekonomi där alla är tvungna att deltaga. Några försöker stå utanför, odla mat själva m.m. Det är mycket svårt att leva utanför dagens “poker”-ekonomi. De som är bra på “poker” vill nog helst förbjuda livskraftiga initiativ utanför deras “pokerspel”.
Det är en positiv utveckling att några försöker bygga livskraftiga alternativ som utgår från allas basbehov. Det finns t.ex. ekobyar där man odlar lokalt, försöker leva utan el och kommunalt vatten m.m. Men man behöver inte vara emot moderna bekvämligheter och teknisk utveckling. Det kan vara det riggade “pokerspelet” fler och fler motsätter sig. Intressant utveckling.
RSS
Facebook