Så filosofin för SAF Radio var att märkas ibland alla dessa musikstationer som fanns i stan. Vi skulle låta bra. Ha bra ljudtekniska nivåer. Dessutom skulle vi kanske gå över till tal, och då med folk som var bra på att prata, men inte nödvändigtvis var bra på att ratta ljudnivåer. Så jag satte ihop ett ljudsystem för ljudmixande som skulle passa bägge typer av format. Hade redan valt carts för förinspelade inslag, och där var nivåer redan fixade.
Så för mikrofoner behövdes justering av ljudnivåer; komprimering. Då sänker man de starkaste och höjer de svagaste partierna. Det finns även limitering där man bara kapar de starkaste topparna. Sedan finns gate-funktion som dämpar ljud under en tröskel. Mening är att miken ska öppna när någon börjar tala där. För med flera mikar blir det störande om de är öppna, när ingen talar i dem. Men kanske låter. Än mer störande som det svaga ljudet höjer nivån för de mikar där folk sitter tysta.
Nu blev det aldrig talkshow, så det där med många mikar och varsin process blev inte aktuellt. Det blev en mik för popradio-presentatör istället. Så jag köpte en “equalizer”/ ett mångkanalsfilter med många reglar, där man kunde välja fyra inställningar, en för varje jock. Beställde mikkompressor som Tony Eckardt byggde. Så då hade vi fyra inställningar för olika presentatörer. Så deras nivåer kunde bli jämnare.
På alla ljud lades en – för den tiden – modern processburk; Dorrough 610. Den kopplades efter mixern och utgång till sändare. Den komprimerade i tre frekvensområden. Hade gate för varje. Hade också en FM-limiter som såklart inte lät bra om den fick jobba. Men kompressionen på denna Dorrough kunde ge varmt ljud, vilket hade varit extra bra om vi kört talkshow, men som inte var i vägen för toppliste-musik. Hade passat ännu bättre om vi kört mer lugn musik.
MÄRKAS I MÄNGDEN
Så ljudet på SAF var ganska kompakt, eftersom vi gärna ställde in det så. Det var också ett sätt att skilja oss från de andra stationerna, så folk lättare kunde känna igen oss ibland andra musikstationer. Stockholm hade väl sådär 30 FM-sändare vid denna tid, så det gällde att ha ett varumärke. För det är vad ljudprocess kan åstadkomma, på gott och ont. Flerkanalig kompression jämnar ut frekvensgång på varje låt och varje talinslag, så stationen får sitt egna ljud. Kan ju tyckas hemskt att gå in och ändra musiken så. Men min syn på popradio är att musik är råvara. Det vore stor skillnad om man sände klassisk musik. Där ska verkligen musiken bara återges så naturtroget man kan. Men popmusik är till stor del gjord för radiospelning.
En sak som händer med mångkanalig kompression är att mixar mellan låtar, mellan låt och tal, blir mycket mjukare. Om man talar över en låt med mycket bas, så kommer den låga basen att ligga kvar, och inte ducka för talet. De ljusa ljuden kommer likaså att finnas kvar. Vad som trycks ned är bara det mellanregister där talet ligger. Så talet upplevs inte störa musiken. (Självklart ska man bara prata där musiken så medger, med det är givet) Även mixningar mellan två låtar blir mjukare, när den nya låten blir starkare där den gamla är svag.
Resultat av mikkompression och ljudprocess på allt, blev att den som körde inte behövde inte röra så värst mycket på rattarna. Ofta inget alls. Så jag som gammal ljudtekniker kunde få till det ljud jag ville, även när andra körde. 🙂
Men det funkar bäst på format där man komprimerar hårt. Hade vi kört talradio, så hade jag fått vara med mer och fixa nivåer. Kanske inte ratta hela tiden, men ställa in olika kompressorer och lära folk ratta. Idag har utveckligen gått längre, och det var roligt att höra hur en station som Radio1 kunde låta så bra, trots att de som körde inte verkade vara tekniker. Här kunde man se dem på internet, och de verkade inte bry sig om nivåer. Ändå lät det oftast bra. Så någon där har ställt in rätt eller köpt rätt utrustning. Grattis!
Ska man vara noga, så ska FM-limiter sitta vid sändaren, då saker i en analog kedja kan ändra nivå och frekvensgång. Men vi hade tre sändare, Sydväst 88,9, Spånga 90,5 och Stockholm City 95,3. Alldeles i början sände vi från Timbro till 88,9 med HF-länk från vindsvåningen på Birger Jarlsgatan. I stereo. Senare blev det ledning dit och till de andra. Spånga i mono och Stockholm City i stereo.
RSS
Facebook