Jo, även tidningarna kan ju dra stor nytta av att i detalj kunna följa läsarens fotspår och fingeravtryck. Varje klick loggas. Nu får man genuin respons på varje rubriks inverkan. Och genom att mäta tiden till nästa klick, får man statistik på hur länge läsaren stannar på varje sida. I praktiken hur länge de tar på sig för att läsa varje text. Plus vilka annonser de klickar på. Det kan ge mer pengar från annonsörer. Och man får inte bara gammaldags statistik. Inte längre folk som självbedömer sitt läsande. Inte längre samplingar av några få utvalda. Man får exakt beteende. Och man får allas beteende! För första gången helt kompletta läsar-undersökningar. I realtid. Och man kan rikta olika innehåll till olika läsare. Sak samma med annonser. (Där det troligen använts först)
Lägg därtill läsarkommentarer. De var tidigare ett växande problem eftersom folk hade ofoget att klaga på tidningarnas tidigare envälde. Det vågade många, då de kunde vara anonyma. Det pågick en intensiv debatt på “Bubblan” (FB-gruppen “Journalistbubblan”) och i Journalistförbundets tidning Journalisten om hur man skulle göra med läsarkommentarer. (Som ofta var riktigt otrevliga)
Detta löstes genom Facebook! Tidningarna tog bort sina fristående egna funktioner för läsarkommentarer, och inledde istället samarbete med FB. Nu kunde folk inte längre uttrycka sig anonymt. Och, när man surfar in på t.ex. Aftonbladet, så syns ens egen Facebookprofil där. (Eftersom man använt samma dator till FB)
Aftonbladet vet redan om vem man är! (Gäller såklart alla tidningar. Och jag har ingen inside-info om vem som köper vad) Med stor sannolikhet köper tidningarna info om en. (Den info Facebook har som alla kan läsa, och troligen saker som ens beteende på Fejjan, ens vänner, vilka FB-grupper man deltar i, kanske jobb, bostadsort, dygnsrytm, m.m. m.m. Dessutom kan ju det man skriver analyseras och placera en i någon kategori efter bildningsnivå, åsikter, inflytande på andra i FB,.. (Antagande efter vad som är teknisk möjligt) Är man en “Leader” eller “Follower”. Man kan ju också lära om det man läst i en tidningsartikel, sedan resulterar i att man länkar artikeln, eller skriver om samma ämne. Man kan sedan se vilka av ens vänner som vidarebefordrar det man läst. Som delning eller egen text. Men kan se exakt hur nyhetsstories sprider sig. (OBS! Min analys endast)
Detta ihop med läsarvanor på tidningen sida, är en våt dröm för tidningsfolk. Aldrig någonsin har de haft sådan järnkoll på sina läsare! Aldrig någonsin har de kunnat lära känna så mycket om deras bakgrund plus exakt hur de beter sig vid läsandet. Och därefter. Och hur de påverkar andra.
OK, på en skala, hur stor är nu sannolikheten att samma tidningar ska skriva något om “DET NYA STASI-SAMHÄLLET! VI AVSLÖJAR HUR DU KOLLAS SEKUND FÖR SEKUND!”. Skulle inte tro det…
Nyss googlade jag för att hitta tidningsartiklar om detta ämne. Moment 22. Ingen verkar vilja skriva om det… Troligen är det därför SVT varit ett undantag och faktiskt tagit upp en del av vad som händer med “Sociala media”. De lever inte på annonser. De är mer fristående.
RSS
Facebook