En aspekt av våra digitala fotspår, är att de kan sparas i decennier. En del kommer finnas kvar i hundratals år. Dessutom lär dagens avancerade kryptering bli enkel att knäcka senare. All denna dokumentation av handlingar, tankar och känslor kommer att efterfrågas av seriös forskning. Även av affärsintressen, politiska partier, lobbyinggrupper, främmande staters krigsplanering och extremistgrupper. I varierande skala av gott uppsåt. Spåren kan användas när man ska köpa försäkring, hus, bil,… söka jobb, sjukskriva sig, söka pengar,…
Fler och fler av våra handlingar lämnar digitala spår. Var vi är, vilka vi träffar, vad vi läser, när vi sover, vad vi köper, om vi tar hiss eller trappa,.. Här syns våra handlingar, känslor och tankar. Många av dessa data samlas in och sparas i åratal. De säljs vidare. Kan användas utan att vi vet om det. Men vi själva har ingen makt. Vi vet inte vad som samlas in, var det finns, vem som kan använda det.
För individen kan för länge sedan glömda synder plötsligt användas emot en. För individen kan också vetskapen om att förklaring till oförklarade trauman finns lagrade någonstans, men för tillfället utom räckhåll, väcka hopp och förtvivlan.
Alla dessa data säljs och köps redan på en växande världsmarknad. Mycket privatliv har samlats in utan våran vetskap. Mycket har vi givit bort gratis. Här uppstår då situationen att dessa data om oss, kopieras och säljs ovanför våra huvuden. En fråga blir vem som ska ha rätt till dagboken över våra liv. Frågan om anonymitet blir inte så enkel när stora mängder data gör det lättare att identifiera. Det kan räcka med en liten pusselbit, för att koppla ett liv till en individ. Eller så syns redan den biten. Detta är ännu abstrakta resonemang för de flesta. Och ingen vet hur framtiden blir. Vem ska ha makten över våra dagböcker?
RSS
Facebook