Digitala arkiv kan ändras

januari 21, 2015 by · Kommentarer inaktiverade för Digitala arkiv kan ändras
Filed under: Digitala fotspår, Journalism, Media, Modernism, Politik 
I mitt barndomshem på sextiotalet sparades morgontidningen. I källaren låg stora högar med Svenska Dagbladet. Där kunde jag bläddra i – vad som för en tioåring – var gammalt. Jag växte upp med en bergfast tro på att vad som blivit dokumenterat, alltid skulle kunna kollas senare. Det skulle märkas om något var ändrat i efterhand.

Därför var det trettio år senare en omvälvande aha-upplevelse, när jag till slut insåg att detta skulle försvinna med den digitala tiden. Nu kunde man inte längre se om någon fifflat med gamla uppgifter. Och det kunde göras centralt, med effekt överallt. Tanken att vi nu skulle gå tillbaks till människans mångtusenåriga situation; med historiebeskrivningar som växlade med berättaren, var ett ordentligt hugg i min utvecklingspositiva tro.

I början på 2000-talet läste jag Robert Conqest och/ eller Vasili Mitrokhin, som berättade hur Stalins tidiga liv tagits bort ur Sovjetiska arkiv. (En del historiker spekulerar i om Stalin tidigare arbetade för Tsarens hemliga polis) Det gick tydligt att se hur dokumentering avlägsnats. I dokumentären “The Soviet Story” visas hur gamla tidningssidor hade artiklar brutalt bortklippta av Sovjetcensuren. (Då gällde det samarbetet med Hitlertyskland, och/ eller hyllningar av samma regim)

Idag, även i Sverige, låter tidningar oftast sina gamla artiklar ligga kvar på nätet. Det kan ge nya klick. Frågan om, och hur, de då också ska ändra gamla uppgifter, har blivit aktuell. Det kan gälla saker som inte längre är politiskt korrekta. Det kan gälla sådant som senare är lagvidrigt.

Digitala minnen blir billigare men arkiv centraliseras. För 15-20 år sedan var det vanligt att folk, företag och institutioner sparade data i sina egna datorer, diskar och andra minnen. Idag blir central datalagring vanligare med “Molnet”. Än så länge är det några få storföretag som härbärgerar detta Moln. Här finns en potentiell risk för att större delen av världens samlade historia skulle kunna kontrolleras av alltför få. Ännu mer då möjlighet finns att direkt kolla vilka individer som söker och läser exakt vilka historiebeskrivningar. Och exakt vad de själva sparar, och skriver.

Aldrig har det varit så lätt att spara så mycket. Vi får se till att det inte blir lätt att radera och skriva om världens historia. Det behövs mer spridning av digitala minnen, och mer spridning av kontroll av dessa minnen.

Comments are closed.