(Fortsättning från “Mekanik för mänskligt samarbete“)
De flesta vill ha mycket pengar för lite arbete. (Utom du som läser detta förstås) Pengar är nämligen makt.
MAKT
Handslag, röstläge och kroppsspråk signalerar maktförhållande. Även här gör pengar samma sak, och även här; mycket effektivare. Därför försöker många få mer av de pengar som finns. Det finns allehanda idéer och försök att få så mycket pengar som möjligt, för så lite ansträngning som möjligt. Alla tycker sina sätt sina sätt är hederliga och att andras är tvivelaktiga. Det tråkiga med pengar är att det blir mer av nollsummespel än vanligt samarbete. Det utför man i och för sig med den medfödda och halvt omedvetna tanken att man själv senare ska gynnas, men med pengar blir det krassare. Sorry!
DEN TUSENÅRIGA IDÈN
Av alla idéer om hur man lättast får mer pengar än alla andra, är det en modell som utan konkurrens överglänser alla andra sätt. Hur kan man immunisera sig mot dåliga affärer? Hur kan man alltid ha mest? Jo, man skapar själv pengar! Problemet är att då får ju andra dessa pengar, och man måste ständigt skapa mer och mer. Med risk att de tappar i värde. Så, man måste få in andras pengar. Här är idén: För varje ny krona som skapas, får man själv en krona! Då kan ingen ha mer. Oavsett allt annat.
För att denna geniala idé ska fungera, krävs ett lockbete. Den första halvan av idén är ju enkel; att skapa pengar och spendera. Så lockbetet är att ge folk en stor summa pengar. Få tackar nej.
Priset är att de betalar dubbelt över lång tid. Nu är det inte alltid dubbla summan och tiden kan variera. Men den bärande principen är att de pengar de fått inte ska finnas hos dem, eller andra, för länge. För för då minskar ju värdet på utlånarens pengar.
Så de skapade och utlånade pengarna ska tillbaks till utlånaren. Plus ränta. Den kan vara lika stor som lånet. (T.ex. 6 % på 40 år) Eller hälften (T.ex. 6 % på 20 år. Eller 3 % på 40 år) I vilket fall blir det en mycket stor del av den samlade penningmängden.
DAGENS VERKLIGHET
I dagens västvärld skapas nästan alla pengar på detta sätt. Av några få finanskretsar. Dessa har därför lika mycket pengar som hela västvälden. (Om man förenklar) Viktigare är att de därför har mer makt än världens parlament och regeringar. Därför är systemet kvar. Det går inte att rösta bort. Jo, om vi slutar låna så faller kortspelet. Men, vem vill inte ha mer pengar idag? Även regeringar tvingas låna och sätta landet i skuld, för att inte bli bortröstade idag. Vilket folk vill inte ha mer pengar idag?
FILOSOFI
Pengar är ju i grunden tillgångar. Läs gärna förra blogginlägget (“Mekanik för mänskligt samarbete – pengar”) där jag beskriver det i detalj. Så ser folk pengar, och så är de, när de cirkulerar i samhället. Men för att man ska kunna få lika mycket pengar som alla andra tillsammans, måste en föreställning skapas om att pengar kan vara skuld. När man får låna, är man ju i skuld. Så idén bygger på att pengar skapas som skuld, plus ränta. Ja, man bör inte berätta att pengarna skapats ur tomma intet. Man säger att man redan har pengar att låna ut. Insättares pengar. Det tror också många på. Men i verkligheten skapas pengar som skuld. Plus ränta. (Aningen förenklat)
För att denna geniala idé ska fungera, måste den också bli laglig i den stat man bor. Helt bör man ha ensamrätt. Det går ju inge vidare om för många andra får samma privilegium, och det är ännu mycket värre om staten själv skulle skapa pengar som tillgång! Dessa skulle bli billigare för hela samhället. Då skulle ju ens egna skapade pengar inte behövas! Enligt Margrit Kennedy´s beräkningar är alla priser dubbelt så höga, på grund av detta system. Halva priset är att betala för pengaskapandet.
Så genom historien pågår en långdragen kamp mellan de stater som vill skapa sina pengar som tillgång. Och utan ränta. Samt de individer som vill skapa egna pengar som andras skuld. Så de kommer åter. Plus ränta.
I nästa blogginlägg ska jag berätta om några fall genom historien: “England, USA och fler stater sätts i skuld”.
RSS
Facebook