radiolars.com

Signalspaningens kultur var förr som en del av militär kultur. Statliga organisationer med stort avstånd till civilt liv. Spaningsobjekten var kollegor och samtidigt fiender. Hemligheter gick lätt att hålla, då allt var så fjärran från civilt liv.

Idag sker spaning på samma internet som det civila samhället använder. Samma hårdvaror som bas. Samma mjukvaror som bas. Den forskning och utveckling som förr utfördes av separerade ingenjörer och militärer, sker idag mer ute i det civila samhället. Mer och mer i privata företag. Även spaningsarbetet läggs mer ut på entreprenad.

Detta följer den allmäna utveckling som beskrivs i boken “The World Is Flat” av Thomas Friedman. Internet och datorer river hierarkier och suddar ut nationsgränser. Experter och amatörer blir mer jämlika.

VEM SPIONERAR I VÅRT LAND?

Förutom att stater nu förlorar total koll på forskning och teknisk utveckling, så börjar de dessutom förlora koll på själva spaningen, insamlingen, och analysen.

MED VÅR UTRUSTNING?

Det börjar bli värre än så. Även de övervakningsverktyg stater installerar, är ofta utvecklade av privata företag i andra länder. Med och av folk vars lojalitet kan finnas i annan nation. Dessa individer kan vara okända för den stat som köper tekniken. Dessutom tillkommer den affärsmässiga möjligheten att de privata företagen ska sälja. Till vilka?

Detta kan vara skäl till att regeringar vill beordra sina signalspanare att bryta mot demokratiska lagar som begränsar avlyssning, i alla dess former.

EFTER VILKA LAGAR? 

Stater har alltid haft skäl att oroa sig över främmande makters spioneri hemma. Säkerhetstjänster i demokratier har alltid haft begränsningar mot att övervaka egen befolkning. Det är en sak att tvingas sitta med armarna i kors, för att demokratiska lagar hindrar avlyssning utan domares godkännande. Värre att tvingas sitta med armarna i kors när man inte kan spana efter främmande makt hemma, för de agerar i civilt internet. Ännu värre om främmande makt använder den egna spaningsutrustning, man själv inte får röra! 

Nu finns nämligen risken att det blir så. Den utrustning och mjukvara som en stat monterar i sitt hemland, för att kunna använda efter laga domstolsorder, kan nu användas av andra. Dels de privata företag som gjort installationen. De har större kontaktytor till samhället utanför, men är bundna av tystnadsplikter och stränga regler.

MEN DESSUTOM…

I och med internationaliseringen, kan aktörer lång bort i främmande land fjärrstyra en stats utrustning. Via de privata företagen. Kanske utan deras direkta vetskap. Främmande tekniska utvecklare installerar mjukvara som kan fjärrstyras på avstånd. Förr, med enklare teknik, kunde ingen fjärrstyra. Idag, med datateknik, är det nästan omöjligt för användaren att kolla allt som pågår.

VÄRLDEN ÄR PLATT

Just det! Det innebär att inte bara stora stater, även du, kära läsare, använder i denna stund hård- och mjukvara som kan fjärrstyras, från vem vet var. Och vem vet av vem?

Som vanlig dödlig medborgare börjar vi nu hamna i samma båt som stater.  Vi är alla jämlika världsmedborgare.

Halleluja! Hade jag så när sagt.