radiolars.com

Vi lever i överflöd av varor och tjänster. Av det följer att många arbeten inte behövs för vår överlevnad. Eftersom arbetslösa påstås belasta ekonomin, så uppstår frågan varför inte de med onödiga arbeten belastar? De får ju lön utan att bidra till det viktigaste.

Det är en konstig känsla när ens gamla invanda sanningar visar sig vara hittepå. En ekonomisk modell jag trodde var handfast sanning, var att alla som arbetar bidrar till samhällsekonomin. Att de följande skattepengarna är en äkta kraft som hjälper andra. Nu först, vid övermogen ålder, inser jag att det bara är en ekonomisk modell. Det är inget fel i dessa, men de är varken sämre eller bättre än andra ideologiska, politiska eller religiösa modeller. Dock finns ett stort fel. Det är det ständiga politiska tricket att använda människans inneboende rättvisepatos till att sälja in en ekonomisk modell.

MÄNNISKANS URSPRUNG

Ibland många av de däggdjur som lever i grupp, finns i generna en stark drift att solidariskt hjälpa gruppen. När vi var jägare-samlare och småbrukare, stämde den inneboende moralkänslan med förhärskande ekonomisk modell. Vi hjälptes alla åt att samla mat och vårda varann. Senare vandringar till kallare klimat innebar även tillverkning av kläder och bostad. Mat, omvårdnad, kläder och bostad. Dessa fyra grundbehov är fortfarande de allra viktigaste i allas vår vardag. För fattig som rik.

IDAG

Idag utgör dessa fyra grundbehov en mindre del av ekonomin och arbetsmarknaden. Därför blir min fråga om man kan säga att andra arbeten ska anses vara samhällsnyttiga. Frågan blir viktig först när ekonomiska modeller kopplas till vår inneboende solidaritet att hjälpa till. Två ideologiska motpoler är den nyliberala, att varje individ ska få göra som den vill utan att skada andra, kontra den socialistiska, att alla ska hjälpa gruppen. Nyliberaler brukar glömma hur ofta de får hjälp av andra, och socialister är inte överens om vilka som ska ingå i deras grupp.

PUDELNS KÄRNA

Om du bara ska komma ihåg en enda sak i denna text, så är det min tes om de fyra grundbehoven;

mat,
vård,
kläder och
bostad.

Samt min klagan att ta till vår inneboende moral för att stärka en ekonomisk modell. Vår moral säger att alla ska hjälpa till. Det var logiskt när vi levde i små stammar och små byar där hela ekonomin var för överlevnad. Det gäller inte idag. Den större delen av ekonomin är överflöd. Dessutom; färre och färre klarar alla jobb.

Så att klaga på arbetslösa i dagens ekonomi, och använda moral som inte längre gäller, är fel. Om man inte klagar på alla som får lön utan att arbeta med vår överlevnad. Så “Arbetslinjen” är inte förankrad i dagens verklighet, och gynnar vissa i toppen. De redan starkaste. Nu är detta inget nytt. Fysiskt starkare har länge sökt slippa arbeta. Med våld kräver de pengar. Kallas för maffiametoder. Maffiosos blir rika och ibland startar de välgörenhet.

VÄLJ DIN FAVORITMODELL!

Här har vi några ekonomiska modeller;

1. Jag ber dig skicka pengar till mitt Bankgiro 263-7098. Du tycker mina idéer är så viktiga, att du undrar hur mycket mycket man ska sätta in och om det kommer ge fler viktiga texter. Jag kan lova att alla pengar kommer att användas!

2. Du ser en som tigger pengar på gatan. Du funderar över dennes ekonomiska modeller. Går pengarna till knark, till en maffioso eller till hjälpbehövande?

3. Någon närmar sig, vill ha pengar, och hotar dig med kniv. Du funderar över den ekonomiska modellen att undvika fysisk skada, genom att ge allt du har på dig.

4. Du ser Frälsningsarmén, Röda korset och Rädda barnen samla in pengar. Du funderar över vart pengarna går.

5. Du betalar skatt och undrar vart pengarna går.

6. Du ser religiösa och sekulära personer som kan göra ditt liv, eller nästa, bättre. Ska du betala`någon av dessa? Vad är den ekonomiska modellen?

Maffiosos och kungar har länge krävt oss på varor eller pengar. Bägge lovar beskydd. När småbrukandet blev till lite större byar, började vi betala till kyrkan. Fler och fler började se detta som en ekonomisk modell som gynnade den som gav. Här kan man fundera över Stockholmssyndromet. Ger vi av skräck för följder? Omformar vi det till att det är bäst för oss? Det säger ju både torpeden, skattmasen och prästen. Idag även fitness-experten, lotteriförsäljaren, reklamaren, storbildsteve-säljaren, och jag.

GRUNDTESEN IGEN

Tillbaks till grundtesen om mat,
vård,
kläder och
bostad.

Du frågar nog vilka yrken som är onödiga. (Förutsatt att du är inne på att vi alla ska dra vårt strå till stacken) Mitt svar är att jag är ganska bra på att snacka. Så jag skulle nog kunna sälja in vilken verksamhet som helst, som nyttig för oss alla. Du kan säkert komma på ett femte nyttigt arbete. Något som ligger dig nära. Det är så man kan göra pengar. De som arbetar med de fyra grundbehoven tjänar sämst. De som kan snacka in sig tjänar ofta mest. Inget konstigt i det, så fungerar människan. Eller kanske, så fungerar vårt västerländska drift att ständigt söka nya vägar.

Det blir fult när snacket utnyttjar folks inneboende solidaritet. När de som själva tjänar pengar på onödiga arbeten, kräver att andra ska arbeta mer. Oftast till låg lön. Min poäng med denna text är att vår idé om nyttighet är resultat av ekonomiska modeller i våra huvuden. Förutom De-fyra grundbehoven. Min följande poäng är att vad vi anser “arbete”, “skattepengar”, “näringsliv”, “kriminellt”, “bidrag”, “volontär”, “privata pengar”,… sällan är direkt kopplade till de fyra grundbehoven. Det är ekonomiska modeller. Skapade av de som har mer makt än andra. Som hotat eller snackat in sig. Ekonomiska modeller är fantasier. Inget fel i det. Vi behöver vår fantasi för att förstå världen.

FÖRR VAR ALLT ANNORLUNDA

Som jägare-samlare och i småbruken, var vi alla i samma grupp. Vi hjälptes åt. Alla hade överblick över ekonomin. Under miljoner år har vi skapat DNA som säger “Alla ska med, alla ska hjälpa till”. Det fungerade då. Det fungerar inte idag. Det brukar beräknas att jägare-samlare arbetar tre timmar om dagen. Med jordbruket ökade arbetstiden. Då skulle även de som inte arbetade med De-fyra (grundbehoven), få mat. Som soldater, adel, präster, borgare och kungar. De slapp arbeta men skulle ha mat. Systemet kräver klasskillnader. De som arbetar med De-fyra ska antingen ge av skräck för följder eller för de tycker de som slipper arbeta är finare. De som slipper arbeta med De-fyra grundbehoven, tycker oftast de är nyttigare och viktigare! Detta är också en ekonomisk modell. Inte att de som arbetar med De-fyra är grunden för de som slipper, utan att de som slipper är själva grunden för de som arbetar med De-fyra.

IDAG

Idag är det sant. Makten är placerad i toppen. Förr kunde nästan alla hjälpa till. Bli en del i gemenskapen. Känna sig som fullvärdiga. Och faktiskt hjälpa till med De-fyra. Kyrkan var en viktig faktor för att få folk anamma en helt annan ekonomisk modell. Att prästen var viktigare. Med industrialismen fjärmades folk mer från arbetet. Inte längre var det föräldrar som lärde och inte längre fanns kunskapen i hela byn. Nu blev arbetaren anvisad ett arbete. Han blev mer fjärmad från sitt arbete.  Med postindustrialismen blev vi än mer alienerade. Denna utveckling pågår än idag. Vi är mer och mer oförmögna att laga våra bilar. Även internet centraliseras med “Molnet”.

SKAPAT UTANFÖRSKAP

Följden är att fler och fler inte kan börja arbeta med vad de ser de närmaste göra. Förr kunde arbetsvilliga bara hugga i. Idag står fler och fler utan verktyg att börja arbeta. Att arbetslösheten är bra och nyttig för den härskande ekonomiska modellen (sänker löner, ökar vinster) gör att förhållandet inte kommer att ändras. När politiker säger de ska skapa jobb, så låter det konstigt. Enligt den ekonomiska modell vi lärt, så skapas arbeten av driftiga entreprenörer som hittar behov. Det stämmer. Det man kan få folk, även styrelsemedlemmar och finansministrar, att betala för, är att fylla ett behov. Förutom De-fyra grundbehoven, är de flesta behov skapade. Även utanförskapet är skapat. Det flyttar makt från vanligt folk, som inte bara kan börja arbeta, till några i toppen. Fler och fler blir beroende av system som inte uppfyller De-fyra. Vår ökade effektivitet eliminerar fler och fler arbeten. Fler och fler måste anpassa sig till de styrandes värld, eller hamna i utanförskap.

DE FYRA GRUNDBEHOVEN

De-fyra utgör en mindre del av ekonomin och arbetsmarknaden. Hur stor andelen är, kan diskuteras länge. Ett mått är att fråga hur många arbetstimmar som går till mat, vård, kläder och bostad. Ett annat mått är hur stor andel av pengarna som går dit. Privata eller offentliga. Nu är pengars värden fiktiva, men det säger också något. Här uppstår diskussionen om hur mycket av industriproduktionen som ska räknas in. Om 10% av lastbilarna används till De-fyra, så kan man ange det. Om 10% av dieseloljan används, så kan man ange det. Eftersom sektorn för De-fyra grundbehoven idag är beroende av samhället, (förr var De-fyra självständigt fristående, vilket är ett problem i sig) så blir det omöjligt att säga exakt hur mycket av datakraft, skapande, energi, resande, skrivande,… som går till De-fyra. Men man kan göra överslagsberäkningen att det kanske är 10-15%. I så fall är 85-90% av arbetstiden utanför nyttigt arbete. Lejonparten är hittepå-jobb.

FÖRKLARA ARBETSLINJEN

Då undrar jag varför det sägs att arbetslösa plötsligt skulle bli “produktiva” för samhället, om de börjar arbeta inom de 85-90% av arbetstiden, som inte går till De-fyra. Som är extra. Bidrag och skattepengar är ju fiktiva rörelser av pengar. Av värden. Inte i grunden kopplat till De-fyra. Nu kan man säga att de allra flesta arbetslösa mår bättre av att “tjäna sina egna pengar” (!) Men det bygger ju endast på vilka ekonomiska modeller de har i sina huvuden. Om de värderar familj med medföljande hemarbete, så blir de svårare att styra. Familjen blir ett hot mot rådande ekonomiska modell.

Intressant med ekonomiska modeller är att de oftast helt glömmer oavlönat arbete. Den tid du privat lägger på De-fyra räknas ej. Matlagning, hjälp till närmaste, klädfixande och annat hemarbete räknas ej. Syret är gratis, så det räknas ej. Vatten är så billigt och lättillgängligt att det sällan räknas. Mat utgör en mindre del av de flestas hushållspengar. De arbetare som får betalt för De-fyra, tjänar dåligt. De som utför mer fantasifulla hittepå-arbeten, tjänar mest. Vi som äger aktier, får pengar utan arbete. Om jag hittar på att skriva texter, så är det lika mycket arbete, om jag också hittar på en ekonomisk modell. Jag kan hitta på att samhället behöver min upplysning. Du kan välja att tro på det. Eller ej.

ARBETSLÖSA HJÄLPER KAPITALET

Så tanken att arbetslösa belastar samhället är bara en ekonomisk modell. Inte minst då arbetslösa behövs för att hålla löner nere, och därmed hålla kapitalismen igång. Snarare är arbetslöshetsunderstöd och låglönejobb inte till för dessa bidragstagare och lågavlönade. Bägge är till för de rikare i ekonomin. Eftersom de organiserar ekonomin, blir lågavlönade och arbetslösa beroende. De ökar vinsterna. I det tidiga bondesamhället var det tvärtom. De-fyras ekonomi förr stod på egna ben och var grund för arbetsfri inkomst.

Idén att det inte finns mer pengar till de lågt avlönade inom De-fyra, är också bara en ekonomisk modell. Idén att de välbetalda förtjänar sina slantar, är bara en ekonomisk modell. Idén att de i toppen är otroligt samhällsnyttiga och att allt skulle krascha utan dem, med allmänt elände som följd, stämmer på samma sätt som att maffian och rånaren kan döda dig om du inte betalar. En bättre liknelse är att folk förr faktiskt trodde de måste ge pengar till kyrkan för att inte elände skulle drabba dem. I detta liv eller nästa. Är vi kvar där?

Förr hade alla överblick över arbete. Vad som behövdes göras och hur. Idag är vi mycket mer sårbara. Vi är beroende av människor vi inte vet var de finns. Av förhållanden vi inte kan överblicka. Än mindre styra. Förr inträffade klimatförändringar och naturkatastrofer vilket slog ut befolkningar. Det gällde att ha fantasi nog att klura ut nya sätt att överleva med De-fyra. Denna uppfinningsrikedom har hjälpt oss förr. Ofta gjordes nog felsatsningar. Dessa folk försvann, och deras historia känner vi sällan. Idag är vi inte längre fler spridda folk, där vissa genom tur och skicklighet överlever. Idag är vi mer och mer ett enda folk på hela Jorden. När våra idéer slår fel, blir konsekvenserna världsvida. Dessutom är det färre och färre som styr. Eftersom centralisering ökar.

Tänk om vi satsade mer på De fyra. Visst är det konstigt att vi kan mer om Mars än om vår egen ämnesomsättning. Att vi intresserar oss för kvantfysik mer än vardagspsykologi. Att vi kan mer om rymden än om haven. Kanske är det vissa katastrofer som skapade det typiskt Västerländska tänket att ständigt tänka nytt och vidare. Det har hjälpt oss finna överlevnad på nya ställen. Det kan lika gärna skicka oss i fördärvet. Mången folkstam satsade nog fel, och gick under. Trädfällningarna på Påskön är en tankeställare. Ungefär som DNA utvecklas slumpmässigt, styr vår tekniska, intellektuella, idéella, religiösa och filosofiska utveckling, åt riktningar vi inte vet vart de leder.

SLUTSATS

Därför bör vi studera och högakta de få jägare-samlare och småbrukare, som fortfarande inte förlorat de urgamla kunskaperna om hur vi bäst överlever. På lång sikt. Våra ekonomiska modeller är bara fantasier. Ja, förutom att du gör bäst i att raskt betala på Bg 263-7098. Du får välja helt själv vilket belopp! Se där, en ekonomisk modell som är hållbar.