Det händer ibland att radioproducenter blandar ihop opinionsundersökningar med lyssnarmedverkan. Tron att man bara kan öppna telefonlinjerna och få en uppfattning av vad folk tycker. Samma med musiksmak. Låt folk önska fritt, så spelar vi det folk vill höra. På en TV-kanal i Los Angeles fick vi tekniker sköta om så folk kunde välja fram sina musikvideor.
Den mänskliga faktorn av grupptänkande spelar in. Folk ringer, och väljer musik, där de känner sig hemma. Med några få undantag. Det är samma fenomen på diskussionssidor på internet. Som man ropar får man svar. Även i stil. Samma på restaurang. Om några gäster beter sig illa, kommer de mer kultiverade att sluta besöka stället. Det kan ske i en nedåtgående spiral. De mest kräsna avviker först, sedan de mer liberala, i flera steg tills bara de värsta är kvar. Man kan vända på det och säga att rösterna på radio lockar bara de lite mer oslipade. I en ständigt nedåtgående trappa.
FLOCKBETEENDE
Så varje lyssnarsamtal, sporrar till fler liknande. I stil och innehåll. I tänkesätt. Radio 1:s Robert Aschberg kan säga; “Egentligen ska vi inte prata mer om detta”, men låter ändå den aktuelle inringaren fortsätta. Och fler ringer in om samma sak. De kan säga; “Jag vet att vi egentligen inte ska prata om detta, men…”. Det är som när rökande föräldrar säger åt sina barn att inte röka. Det kommer även de rökande barnen säga till sina barn.
Ytterligare en aspekt av låt-gå attityd, är ingalunda frihet och opinionskoll . Nej, det är slumpmässig kantring. Om det råkar ringa folk och önska Country, så ringer fler och vill ha Countrylåtar. Om någon råkar ta upp plankning i tunnelbanan, så ringer fler om det. Om man säger “RING INTE OM PLANKNING!!” så kan man ge sig den på att någon ringer in med; “jag hörde ni talade om plankning”. Det blir inte frihet, det blir slumpen som avgör var det kantrar.
Så en moderator eller restaurangägare, måste bestämma vilken typ av publik man vill ha. De få gånger jag spelat diskotek, uppstod frågan om man ska tillfredställa den ende som vill höra xxx och riskera han blir ensam på dansgolvet. Varpå han givetvis skyller på ett trist ställe och också lämnar.
Eller om man ska göra det för stunden motbjudande i att sålla och styra åt bättre håll. När jag hoppade in som “call screener” (i telefonslussen) på KABC i Los Angeles, så sade talkshow-värden bara: “Lars, just give me the smartest callers!”.
RSS
Facebook