Här möts två olika grundfilosofier i mediaproduktion: När kamera och mikrofon först utvecklades, fanns fascination av att kunna registrera och återge verkligheten. Som en spegel. Denna “High Fidelity”-tanke, (“Fidelity” = naturtrogenhet/ äkthet) att återskapa så naturtroget som möjligt, är fortfarande en av huvudinriktningarna inom foto, ljudteknik och journalistik. Ja, ofta är den det begrepp som ska sälja.
Den andra inriktningen är att som dagens konstnärer och författare skapa egna verk där verkligheten ibland är en byggsten ibland kreatörens andra tankar. Detta tänkande blev vanligt inom tavelmåleri när kameran ersatte naturtrogna avbildningar. I kamerans och radiomikrofonens barndom, ställdes de upp på fasta stativ som passiva åskådare i normal huvudhöjd. Sådär 1.75 över marken. Sedan rörde sig skådespelare och radiomedverkande till mikrofon och kamera. De medverkande spelade till upptagningen. Om de inte var ovetande på en välbefolkad gata.
När den så kallade småbildskameran blev vanligare för cirka 60 år sedan, började en del nytänkande fotografer flytta kameran aktivt, söka upp objekt och mer tydligt söka upp bilder att ta. Istället för att passivt betrakta. Som tidigare konsten, senare journalistiken och även ljudteknik vid radioinspelning, började fler att mer aktivt skapa “verk” istället för att återge “verklighet”.
Nu är det så att redan den fasta kameran och mikrofonen starkt påverkar omgivningen eftersom folk vet om dem. Så experimenterandet med mer aktiv inblandning lärde egentligen i vilka avseenden det påverkar resultat. De nyskapande manipulatörerna kunde bli hånade av “HiFi”-vännerna för egoistisk färgning och inblandning, men ofta var det “HiFi”-folket som var omedvetna om hur de själva påverkade och plockade ut bara en del av verkligheten. De som medvetet manipulerade upptagningar, blev mer kunniga i hur mycket betraktaren färgar och blev därför bättre även på mer opartiska registreringar. Om de så ville.
Samma utveckling gäller efterbearbetning. När bild och ljud klipps, mixas, filtreras och färgas i kontrollrum. Först fanns en intention att bara återge, senare ett aktivt skapande av egen produkt. Detta manipulerande lär oss hur mycket vi påverkar även när vi tror oss neutralat betrakta. HiFi-vännerna blev med tiden sämre på att förstå hur att göra naturtrogna upptagningar. Manipulatörerna lärde sig fallgropar och alla små detaljer.
HJÄRNAN
Kunskap om hjärnan lär oss att den inte ska liknas vid neutralt registrerande kamera och mikrofon. Istället är en liknelse till sökmotor som Google, en mycket bättre beskrivning. Dessa sökmotorer avsöker ständigt internet och lagrar i det egna minnet. När så en sökning görs, scannar ett Google sitt jättelika minne efter “träffar” som överensstämmer med den nya sökningen. Så fungerar däggdjurens hjärnor. Alla våra sinnesintryck registreras inte naturtroget. Istället ger de upphov till sökningar i våra mänskliga minnen. Dessa är i sin tur färgade av känslor och tankar. Dessutom ändras ibland minnet när det tas fram av hjärnan. För när det läggs tillbaks, sker en ny minnesinlagring. Påverkad av nya intryck och nya egna tankar. Som i sin tur är starkt färgade av de gamla. Det är endast spädbarn som har en tid av stor öppenhet för nya intryck, t.ex. inlyssning av språk. Under en kort tid i början av våra liv, var vi så gott som helöppna för att lagra in språk.
Sammanfattningsvis är vi betydligt mer våra minnen än något annat. Dessa minnen riskerar att ändras vid varje framtagning och återlagring. Våra egna känslor och tankar styr alltså till mycket stor del hur vi upplever verkligheten. Känslor kommer före och är starkare, än medvetna tankar.
Detta gör att mediekonsument inte som ett oskrivet blad träffas av media. Istället skickar media google-sökningar ibland folks minnen. Varpå deras individuella träffar ger dem känslor och tankar. Samtidigt är medieproducenten precis som alla andra människor. Under sin produktion precis lika fördomsfull.
Det är här “HiFi”-tänkandet avslöjar okunskap om människan. Ja, om man tror det finns sätt att helt opartiskt återge, och att frågan mest gäller bättre elektronik och övrig teknik. Samtidigt är det helt rätt att försöka fånga och återge en verklighet. Så HiFi-intentionen är mycket legitim, men dess operatörer bör först lära sig mycket om manipulation och hjärnans fördomsfullhet.
HiFi-intentionen är, i mitt tycke, den viktigaste. För verkligheten är så ofantligt spännande och lärorik. Dokumentärer har alltid varit intressanta och fiktion som genom ett trist filter av ego. Bättre då att som vetenskapsmannen, eller den seriöse journalisten, anstränga sig att se olika verkligheter. Och samtidigt vara medveten om hur mycket den egna personen påverkar verklighet och uppfattning av den.
RSS
Facebook