radiolars.com

Eftersom farfar och far hade gått på Teknis så var tidskriften “Blandaren” husorgan. Pappa köpte den varje vår och höst från frejdiga försäljare på gatan, tror det var teknologer. Även Blandaren var bättre förr. Bäst var vår “Jubileumsblandare” från 1948 med klipp tillbaks i tiden, några från 1800-talet. Det berättades hemma att Blandarredaktionen erbjöd sig att göra och sälja reklamplats till företag. Ofta de som kunde tänkas anställa dem. Om företaget inte var intresserat spelade ingen roll. Då gjordes reklamen istället elak. Sedan fick vi vanliga läsare lista ut vilken reklam som var vilken:

Skånska Cementgjuteriet: (Nuvarande Skanska) “Vi gräver gropar åt andra.”

LM Ericsson fick en teckning med ett mycket modernt par, som bredvid varann, liggandes fullt påklädda på var sin säng, talar i var sin telefon, där endast sladdarna möts.

Det här med telefon var lika nytt som I-phones är idag, så en skämteckning i tiden med telefontalande löd:
-Ursäkta om jag väckte er.
-Det gör inget, jag skulle ändå upp och svara.
En annan:
-Ni har ringt fel nummer.
-Va´ farao svara ni för då?!

Jag vill minnas något tvättmedel utanför Blandaren hade reklamslogan:
-Jag trodde min tvätt var vit, tills jag såg min grannes, vilket i Blandarens version, för något tvättpulver, blev en kvinna som höll i tvätt, tittade på en naken karl bakifrån och sade:
-Jag trodde min tvätt var vit, tills jag såg min mans ben”. (Här kan man gissa “ben” fick ersätta ett refuserat “rumpa”)

Reklam för Fyffes bananer: “Smakar skit redan i munnen!”

I en senare Blandare när en spionkandal drabbat Sverige, fanns funderingar om hur det här med sekretess fungerar. Ungefärliga citat: “Tänk om min granne säger något hemligt, kan jag bli dömd för spioneri då? Har jag för tunna tapeter?” och “Det måste vara så hemligt vilka som arbetar som spioner, att man själv inte får reda på det. Plötsligt kommer det lön, och då vet att man ska börja arbeta”.