Min flickvän och min granne och jag var på grekisk restaurang på Valhallavägen. Jag skjutsade hem flickvännen till söder och tillbaks. Inget märktes på stan, men nu minns jag inte om det var strax före mordet.
Väl hemma lyssnade jag på Studentradions nattsändning från studentkårens Radio SUS. Det var där jag hörde dem nämna vad som hänt. Programledare var min kompis Dagge Laurell så jag ringde upp honom. Han var lite osäker på hur man skulle fortsätta sändningen och antog mitt erbjudande att komma över till studion som någon form av stöd.
Först startade jag ett åtta-timmars band på HiFi-videon med inspelning av Studentradion på ena HiFi-kanalen, P3 med Ekot på andra, och SVT på bild- och “vanliga” ljudspåret. På så vis kunde jag få tre kanaler parallelt hela natten och en bit in på morgonen, då Radio Stockholm började sända i P3.
Jag tänkte att nu bromsas man väl av ett par polisspärrar på vägen dit. Vägen gick hemifrån längs Valhallavägen från Banergatan, västerut till Universitetet. På vägen syntes bara en polisbil, men inget speciellt syntes på dess besättning.
Väl i radiostudion på vindsvåningen i studentkårens villa, fattade jag ett dumt beslut. Detta var ju en krissituation och på Radiohuset hade vi förberett med band med lugn musik som skulle spelas vid tillfällen som detta. Så jag tyckte vi borde spela de lugnaste låtarna och hänvisa till Dagens eko och Rapport som sände extra varje timme, eller mer. (Nu minns jag inte om jag förslog detta till Dagge redan i telefon) Så jag spelade lugna låtar och hänvisade med allvarlig röst till Ekot i P3 och SVT:s Rapport varje timme.
Lyssnartelefonen till Radio SUS gick varm men det var först efter flera timmar jag äntligen insåg att det bästa vore att skippa den lugna musiken och öppna för telefonväkteri. Det skulle jag gjort från början. Nu började radion leva med alla lyssnare som ringde in. Här fyllde närradio en viktig uppgift. Folk var förtvivlade och vi alla hade inte mycket att säga men bara att talas vid i etern räckte långt. På den tiden fanns inget liknande i SR:s sändningar.
Efter sändningens slut kl 06 åkte vi i min amerikanska bil söderut i vänterfil längs Sveavägen. Det var en förvånande liten avspärrning runt en blodpöl. Folk var där, men inte packat. Radio Stockhlm var där och sände, vi saktade ned och tittade lite medans vi passerade.
Månaderna därefter följde jag den massiva mediabevakningen i alla kanaler. Det kom också ett samtal från någon trevlig kriminalare som ville kolla upp något tips om hur det kunde ha sagts viss information i Radio SUS, men tydligen inte i SR-SVT. Jag hade ingen aning men berättade att vänner hade ringt till oss i studion efter att ha hört uppgifter på BBC, som tydligen var snabbare än SR-SVT. Annars var Rapport mycket snabba och hade redan i sin första sändning många inslag.
RSS
Facebook