Manlig feminism

Jägar-samlar-tid och småbruk, många hundratusentals år, innebar att hem och barn var central punkt, även för män. De arbetade för hemmet. Där verkade kvinnan. Det var hennes domän. I gemenskap med andra kvinnor.

Det moderna samhället innebär stora förändringar utanför hemmet. Nu lever männen mer av sina liv där, och hemmet bleknar i betydelse. Samhället utanför hemmet byggdes av män. Gynnar därför män, och ger kvinnor (eller kvinnligt beteende) ett underläge. Från att ha varit en naturlig balans, är nu samhället manligt. Det är jätteproblemet. Kvinnan är i periferin. I underläge. 

Såväl kvinnor som män måste förstärka sina manliga sidor, för att få jobb och framgång i det manliga samhället.

Feminismen har som mål att ”hjälpa” kvinnor att lyckas genom att bli manliga. Feminismen ställer upp på det manliga samhället. Hjälper det. Med mer villig arbetskraft. (Exempel på pekå med andra motiv)

Om feminismen var äkta, skulle den istället hylla det typiskt kvinnliga; hem, barn, tradition. Kvinnor gör historiens allra viktigaste arbete. Gratis. Feminismen borde kräva lön och pension för kvinnor. (För hemarbete, även av män såklart)

Men, när man påtalar detta för en Gudrun Schyman, så fnyser hon nedlåtande åt kvinnors arbete. 

Därför är även vårdyrken sämre betalda än manliga yrken.

Feminismen borde kräva rejäl ersättning för hemarbete, och dessutom höja status på människans allra viktigaste arbete. (Men familjen behåller makt decentraliserat, och är därför inte pekå)

Alltså är feminismen manlig.


Comments are closed.