Mekanik för mänskligt samarbete – pengar

Vi människor är flockdjur, så vi samarbetar. Under hundratusentals år levde vi i vår egen flock, och samarbetade med alla. När vi kom i kontakt med andra grupper, kunde det hända att vi inte samarbetade. Vi tittade på alla vi mötte, och om de hade vår grupptillhörighet, var det som en biljett, en tillgång, som öppnade för samarbete. Ett handslag kunde fungera som denna biljett, denna tillgång. Även som biljett på nyss uppgjort avtal, men oftare som inledande hälsning och ofta en avslutande hälsning. Även om den ofta utformades som en vink. Än idag.

Gäng har sina egna tecken som öppnar för samarbete, och alla har vi våra egna hälsningar; handslag, omfamning, hand på hjärtat, kind mot kind,… olika för olika grupper. Dessa mänskliga biljetter är tillgångar inför samarbete, och även för att befästa avtal. Även ansiktsuttryck, kroppsspråk och verbal kommunikation, stärker eller försvagar samarbete.

När vi började träffa många andra grupper dagligen, och samarbete skulle ske snabbt med främlingar, började vi använda mer bestående biljetter som tillgång; pengar. De är mer krassa biljetter för samarbete. De är tillgångar som öppnar för samarbete. Deras krasshet består i att vi med mängden biljetter – pengar, mycket exakt kan bestämma vad de ska motsvara i varor och tjänster. Vi är fortfarande två parter som individuellt bedömer värdet på pengarna i förhållande till varan eller tjänsten.

För att pengar ska fungera krävs samma tecken på grupptillhörighet som handslaget, handen på hjärtat, gängtecknet, kramen,… Det krävs att vi är medvetna om en större grupp som accepterar biljetten – pengen. Först då blir den en tillgång. Den som hittar på sin helt egna hälsning, riskerar att inte bli förstådd. Den som kommer med ovanliga pengar från fjärran land, riskerar att inte kunna byta dem mot andra värden.

STATEN

Pengar är sociala instrument för samarbete. Däri ligger deras värde. Precis som hälsningar och annan kommunikation är. Därför brukar stater önska att alla har god tillgång på pengar, så handel och samarbete kan fungera även utanför familjer. Stater brukar därför skapa pengar. För att det ska fungera krävs att alla i landet vet att alla andra accepterar pengar som tillgångar. Som biljetter. Därför brukar staten ha sin kung och andra emblem för att bevisa att makten i landet, stöder dessa biljetter för samarbete. Precis som våra hälsningar har värde i vår grupp, måste pengen anses ha värde ibland de som använder den. Rättare sagt, den som tar emot en peng, måste veta att andra senare kan vilja ta emot samma peng. Så staten vill att det ska finnas god tillgång på pengar, men inte för många, för då urholkas värdet.

PENGAMÄNGDEN

Staten vill hålla en lagom mängd pengar i omlopp, för att samarbete ska fungera. Vi är långsamma att justera vår syn på pengars värde. Inflation och deflation tar tid. Så mängden pengar påverkar folks beteende. Även hur mycket de används. Men även pengar som inte används, har betydelse för hur dess ägare känner sig och uppträder. Pengar är ju mest psykologi. Stater kan öka penningmängden genom att skapa mer pengar och spendera dessa som löner och andra betalningar. Stater kan minska pengamängden genom olika skatter. I bästa fall på varor som inte är basbehov eller kostsamma för samhället.

I en demokrati bör staten ha folkets långvariga bästa som mål. Därför bör penningmängden justeras av en kommitté där ledamöterna sitter på mycket långa mandat, inte har andra lojaliteter och har uppdraget som sitt sista innan pension. Med för lite pengar i omlopp blir det depression; arbetslöshet och få varor. Med för mycket pengar kan de minska i värde, och mer måste skapas. Pengars värde bestäms av hur vi vill konsumera och hur mycket vi vill arbeta. Här kan man fråga sig om hög produktion&konsumtion alltid är bra. Det viktiga sakerna i livet är ju utan pengakoppling. Fortfarande. Som grundläggande samarbete. Det vi bör ha som mall. Även för vad pengar är. De har inget värde i sig. De är bara smörjmedel utanför den närmaste kretsen.

TVÅ SÄTT ATT REGLERA PENGAR

Genom historien har stater reglerat pengar på det goda sätt jag beskrev. Dock, i dagens västvärld har vi ett mycket sämre system. Det beskriver jag i nästa blogginlägg: ”Historiens bästa affärsidé”.


Comments are closed.