radiolars.com

Jag lever i framtiden!

Samhällsförändringar kan börja i olika socialgrupper. De kan börja som levande kultur i en, och sprida sig till andra grupper. Som musik och språk. Förändringar kan också startas i en grupp och få konsekvenser för en annan. Som lagändringar och ekonomi. Motiv, planer, och oförutsedda konsekvenser, får bli andra bloggtexter. Nu ska jag berätta om när jag råkat vara med om i tidsresor och hamnat i olika tidsåldrar. Framåt och bakåt i den större spännande utveckling Västerlandet just nu genomgår.

FISKSÄTRA

Just nu, och sedan sju år, rapporterar jag från en del av Framtiden. Den är visserligen planerad högst uppifrån, men börjar först för oss i miljonprogrammen. Det i sig är spännande, att vi allra först får vara deltagare i en utveckling som sprider sig uppåt till medelklassen. Livet här i Fisksätra har visat sig bli lika intressant som mina korta månader i New York. Att leva så nära människor från hela världen. Att få diskutera och lite grann få leva sig in så många kulturer. Mest märkbart är de att få ta del av de traditionella och konservativa kulturer flera av mina grannar har med sig. Det är också intressant att resa tillbaks till svenskt 70-tal, och de rester av Arbetarrörelsen som fortfarande lever kvar. På gräsrotsnivå. Anmärkningsvärt är den öppenhet och stora vilja till samförstånd och att vilja vara ambassadör för sin kultur, som många uppvisar. Andra vill hålla ihop sin grupp och inte mingla. Påminner om USA. Även arbetslivet, där fasta anställningar nu ersätts av timmar, korta jobb mer svartjobb, är en stor förändring likadan den i USA.

SOLSIDAN

Innan jag flyttade hit till Fiskis, bodde jag i fyra år i mitt föräldrahem i Solsidan i Saltsjöbaden. Att umgås med min mor, att hitta alla minnen i villan, att träffa gamla grannar och skolkamrater, var för mig som att resa tillbaks till min uppväxt. Vad gäller större samhällsförändringar, genomgår inte Saltsjöbaden en lika drastisk förändring, som nu påbörjats för övriga Sverige. Men även mitt gamla Saltis var förändrat sedan min uppväxt under 60- och 70-tal. I vår villa hade köket en gång varit jungfrukammare. Det tydliga klassamhället fanns än på 30-talet när kåken byggdes. Det var nästan borta när jag växte upp. Skillnad mellan klasser, mellan Saltis och övriga Stockholm, var inte så påtaglig då. Även om jag märkte den när jag började i yrkesskola.

Saltsjöbaden grundades som ett trivsamt ställe för de bättre bemedlade år 1892. Då fanns mycket tydliga klasser. 30-talets tidsresa mot jämlikhet började på andra ställen. Här låg Saltis kvar längre i gammal tid än övriga Sverige. När jag växte upp, och framåt 90-talet, var Saltis i takt med tiden. Nu när jag besöker Solsidan är det i vissa avseenden som att resa tillbaks till före 60-talet. Nu återinförs de större ekonomiska skillnader som fanns förr. Nu finns också åter en mycket tydligare skillnad mellan de arbetare, ofta nyinvandrade med osäker anställning, som i husen utför RUT och ROT, gentemot dess uppdragsgivare. Idag behandlas dessa arbetare med mycket mer respekt än förr. Men man kan fråga sig om det kommer att förändras under tidsresans gång. Förr bodde arbetarna i flerfamiljshus i Saltsjöbaden. Idag bor många i Fisksätra. En sak att fundera över är om saltisfolket förändras. Ekonomin förändras från tillverkning till service. Idag bör det vara mindre andel i Saltis som tjänar pengar som t.ex. ingenjörer och läkare. Fler som tjänar på försäljning och finans. Frågan är om resan från naturvetenskap till beteendekunskap, påverkar min gamla hembyggd. När jag föddes, 1955, bodde vi i Hökarängen vilket var den tidens hypermoderna Fisksätra, men det hade jag ingen aning om då.

LOS ANGELES

Innan Solsidan, bodde jag ca sex år i Los Angeles. Det var som att resa in i framtiden. Inte minst arbetslivets förändring, från fasta arbeten till tillfälliga, allmänna lönesänkningar, fackets försvagning, var något jag såg där och som nu ökar i Sverige. USA är ju känt för, och hade ju förr, den allra största delen av folket i “middle class”. Denna andel minskas och underklassen ökar genom invandring och förlorade fasta jobb. Samma utveckling vi nu har i Sverige. Därför är det så spännande att reda ha varit med och levt i den utveckling vi nu har här. Med början i Fisksätra. I USA hade jag samma roll som invandrare har i många länder. Jag tillhörde den grupp broadcastingfolk som fick lägre löner och lösare anställningar, än den grupp som hade anställningsformer från, sådär, 60-talet. De konkurreras nu ut, på samma sätt som jag senare år sett inom radio&teve i Sverige. Även SVT anlitar bemanningsföretag. Los Angeles är ur kulturell synpunkt något mycket modernt. Folk kommer ständigt från alla jorden hörn. Det var ständiga möten med människor med alla bakgrunder. Los Angeles själv har en svag identitet. Det är som den ständiga förändringen blir identitet i sig. På 60-talet kändes Saltis mer som Amerika, men idag ligger Fiskis närmare. Det är lustigt med tidsresor.

BAKERSFIELD

Amerika har mycken konservativ landsbygd. Jag reste bakåt i tid när jag levde och arbetade i Bakersfield. Även kunde en del kännas av i några av förorterna till LA och under min tid i Kanada, som annars är ganska modernt. Även i New York och Los Angeles, finns många som lever mer traditionell kultur, även om de arbetar i modern verksamhet. Svenskar har ju länge varit mycket mer kulturellt moderna. Det är nästan bara hos invandradade man hittar tradition. Men i USA finns den starkare kvar även hos de europeiskättade. Mest på landet. Jag är mycket tacksam för att ha fått uppleva lite av det gamla Amerika. Det var som en tidsresa till gamla Europa och gav förståelse för hur vi levde här förr. Saker mina mor- farföräldrar, mamma och pappa berättat. Även i Sverige har vi fortfarande kvar lite av gamla tider på landet. Men centralregimen gör sitt bästa för att radera ut den självständigheten.

Det var tolv år i Amerika. Före dess, i Stockholm, arbetade jag med radio, och lite teve, som hade formats under 60-talet. Jag arbetade dessutom med en nyare radioform. Den som visserligen fötts sent 50-tal men som växt upp i USA under 80-talet. Det var en ständig tidsomställning att arbeta parallellt med dessa radioformer. För mig personligen var det också en stor skillnad att å ena sidan gå in i ett färdigt sammanhang och arbeta med 60-talsradio, kontra att utveckla ny radio och därmed också driva fram nya arbetsmetoder, ny syn på radions roll, att bryta ny mark. Det var också en tidsresa i arbetslivet, då vi går från färdiga strukturer till mer dynamik.

TIMBRO

Under tre år arbetade jag med eget företag för Svenska Arbetsgivareföreningen. Började som anställd, men blev snart egen, vilket också var en typisk tidsresa framåt i arbetslivet. En tid var jag placerad på Timbro. Där, och på andra håll inom arbetsgivarsverige, fick jag se hur framtiden planerades. Jag förstod det inte riktigt då, men det var nuvarande Alliansregering och nuvarande svensk politik, som då formulerades och planer för dess genomförande skapades. Nu kanske ingen visste ur det skulle gå. Det jag såg var mest den idémässiga sammanställningen för avskaffandet av gamla arbetarepartiet (s) till det nya arbetarpartier (M) Samt för den stora avvecklingen av det gamla Folkhemmet till den moderna, amerikanska, ekonomi vi nu ser börja ta form på riktigt. Det var idéer från Tocqueville, Rand, och Hayek. Var pengarna kom ifrån vet jag ej. Men just nu pågår utvecklingen för fullt. Även i USA, och det ska bli spännande att se vart det tar vägen.

För mig var det dessa år en tidsresa i teorin vad gäller tankesmedjan Timbro. Idag lever vi i den. Vi i miljonprogrammen och de i finans ligger före. Medelklassen ligger efter. Där kommer de flesta flyttas ned till oss i underklass. (Precis som de inom broadcast i USA) Nu får inte alla plats i miljonprogrammen, så den nya underklassen kommer vara spridd geografiskt över Sverige. Några få kommer bli kvar i överklass inom finans. Eftersom de har ett lösare bygge, pengar är ju endast föreställning, kommer dock krascher komma där. Dock, under mina år som företagare, 1986-88, eller “entreprenör” som den finare titeln är, fick jag resa in i den framtid som nu blir vanligare i Sverige där även bärplockare är “företagare”.