Tidigt 60-tal kom en man gående på Erstaviksvägen där vi småpojkar lekte. Mannen talade i en Walkie-Talkie och den han talade med hördes också. Efter varje mening sade de “kom” till varann. Det var första gången jag såg en sådan tingest. Vi barn blev så fascinerade att vi förföljde mannen, som då berättade i radion att han nu hade en svans av ungar efter sig. Av radiosamtalet kunde vi förstå att detta med Knati-Prati även var nytt för mannen, vilken kan ha varit en yngling, och hans radiokamrat. Idag skulle jag sagt att vi alla upplevde ett nytt koncept.
Därefter blev lyssnande på radio spännande. Radio Nord hördes bra och för några månader sedan gav en kompis förklaringen. Det var på vår Erstaviken som skeppets radiovågor studsade in till stan. Radio Nords skuta Bonjour ankrades med avsikt i en linje längs med Erstaviken, ut i Östersjön, för att radiovågorna skulle följa Erstaviken tillbaks in till Stockholm. Radiovågor sprider sig lättare över vatten.
Sedan blev det Radio Luxemburg på kvällen, eftersom de signalerna går bättre när det är mörkt. Men man lyssnade hur dålig mottagningen än var. Hur illa det än lät. Än idag tycker jag musik låter bättre när det är mörkt. Poplåtarna startade helt andra känslor, om att bli kär och sånt. När så favoritlåten äntligen kom var det otroligt frusterande om mamma kom in och störde.
Inte så konstigt då att känslorna hisnade när Åke kom tillbaks från pryo på radioverkstad och hade med sig ett papper där en av reparatörerna ritat hur man bygger FM-sändare! Det överträffade om en vuxen hade köpt ut vin åt en. Vi hade nu The Holy Grail. Nåja, receptet. Det skulle köpas komponenter och byggas också.
Detta var exakt vad Christer på Vildvinsvägen gjort. Han hade dessutom byggt en mixer! Där fick jag själv köra favoritlåtarna, prata som på Luxemburg och mixa allt till FM-sändaren som försörjde halva Solsidan och säkert hördes över Erstaviken till Tyresö mitt emot.
RSS
Facebook