I periferin av digitala spår

För att få lite perspektiv på vilka digitala spår som är sannolika att snappas upp, så kommer här några tekniker som ligger strax utanför digitalt fokus.

1. Mjukvara kan återskapa ljud från stenkaka efter fotografi. Spåret fotas. Mjukvara läser av variationerna och skapar ljudfil därefter. Denna teknik används för bevarande av stenkake-inpelningar.

2. Ljud inne i rum får fönster att vibrera. Detta kan avläsas – på kanske några hundra meters avstånd – med laser som riktas mot fönstret. Laser kan mäta avstånd och de små ljudvibrationerna i glaset ändrar avstånd till lasern. Så kan samtal avlyssnas.

3. Äldre typ av bandspelare kunde dra fram bandet med små ojämnheter i hastighet. Ojämnheterna kunde komma från det elverk som levererade växelströmmen. Här fanns möjlighet att spåra ”signatur” på vissa kraftverks ojämnheter, och därmed det område där inspelningen var gjord. (Denna teknik har jag bara hört talas om en gång och finner en del frågetecken. Det kan fungera med gamla inspelningar då el kom från ett kraftverk. Idag är elnät stora slingor, där förbrukare och flera producenter kopplas samman)

4. Alla som kommer ihåg analog teve minns nog hur fysiska föremål kunde synas som skuggor i bilden. Med utomhusantenn kunde flygplan märkas, med inomhusantenn kunde det synas i TV-rutan när någon rörde sig i rummet. 

5. En några år gammal teknik kan fotografera fler skärpedjup samtidigt. På bilden kan man sedan flytta fokus. Som att ställa skärpa med kameraobjektiv. Detta bör kunna ge möjlighet att bedöma avstånd på bilder. Åtminstone inbördes avstånd mellan olika objekt.

Exemplen är en liten utsvävning och visar hur man kan gräva fram info även med äldre teknik.


Comments are closed.