Ekonomins filosofi

Jag har arbetat som ljudtekniker och skulle kunna beskriva ljud i decibel, mikrovolt, hertz, stigtid, samplingsfrekvens och nanoweber. Jag skulle kunna föreläsa med massor av siffror och diagram. Många skulle säkert tänka jag kunde mycket om ljud. Men dessa vetenskapliga fakta ger mig inte någon djupare kunskap eller förståelse för musik, sång eller poesi. Hur rösten påverkar känsla och logik. Hur omgivningens ljud formar oss. Siffrorna ger dålig uppfattning om hur ljud låter. Få skulle fatta, men många skulle tro jag måste veta något de inte vet. Tills jag i efter två timmar spelade upp ljudet bakom alla siffror. Det skulle bli antiklimax och alla skulle ha en egen känsla och uppfattning om det ljudet i fråga. Plötsligt skulle siffrorna framstå som endast vår civilisations tafatta sätt att beskriva något mycket större.

Det är samma förhållande med ekonomi. Alla dessa siffror och diagram ser mycket vetenskapliga ut. Men underliggande faktorer är mest rädsla, hopp, vanebeteende, ilska, förtröstan, flockbeteende och liknande mänskliga känslor.

Det mina år med ljudteknik lärt mig, är ökad insikt om hur ljud studsar runt och ger oss omvärldskoll på vår omgivning. Hur ljud direkt påverkar våra känslor på ett basalt sätt. Så ekonomer och ljudtekniker behövs för att sköta ruljansen. För att förstå ljud och pengars omedelbara rörelser. Men värde av röster&musik, värde på mat&arbete, är en annan sak. Här måste man söka efter livserfarenheter. Hur fungerar människan? Hur fungerar naturen?

Detta innebär att, precis som alla kan förstå ljud, så kan alla förstå ekonomi. Nu finns skillnader. Ljud har funnits så länge jorden haft atmosfär. Vi däggdjur har anpassat oss för överlevnad, och har därför känslor kopplade till ljud. Tal och musik är av människan skapade och ingår starkt i det sociala samspelet. Ekonomi kan i grunden sägas vara sökandet efter resurser, (mat, kläder, bostad) samt det starka sociala samspelet. Att hjälpa och skydda hela gruppen. Att konkurrera bort andra. Ekonomi kan vara idéer om gruppgemenskap, och därmed konformism. Ekonomi kan vara individens sökande efter egennytta. Ekonomi kan vara något man delar med sin omgivning eller något man håller hemligt.

Ekonomiska modeller utgår från dessa grunder. Modellerna är som pokerspel. De är inte direkt kopplade till verklighetens resurser, naturen och människor. Pokerspel har sina egna regler med tur och skicklighet. Vem som förlorar och vinner är separerat från verkligheten. Om vi samlas några stycken varje torsdag kl 19 för att spela poker, har vi inte direkt inverkan på samhällets ekonomi. Annat än marginell social och kulturell verkan. Men i ett mer krasst hänseende, är vårt pokerspel isolerat från övriga verkligheten. Dock, om vi alla satsar allt vi har, blir pokerspelet för oss själva, något som påverkar hela vår privata ekonomi. Om vi kan bo kvar. Om vi har råd med bil. Om vi måste lönearbeta.

Så poker är en ekonomisk modell med sina egna regler. Exakt så är det med de ekonomiska modeller människan skapar för hela samhällen. Kommunism och kapitalism med alla sina regler om äganderätt och lagar, är inte direkt sprungna ur naturen eller någon högre ordning, utan skapade av människor. Dogmerna är som religiösa trossatser. Profeter och predikanter förkunnar. Ofta med insikten att just de besitter den enda Sanningen.

Mitt sökande efter en ekonomisk modell så trogen till verkligheten som möjligt, utgår från ett försök att förstå naturen. Från hur solsystem skapas och förstörs, fysikens lagar, hur naturen utvecklas, till däggdjur och slutligen hur människan skapar samhällen. Eftersom vi utvecklats som däggdjur i grupp. Eftersom vi varit jägare-samlare så ofantligt mycket längre än dagens snabba blipp i historien, eftersom detta korta blipp utvecklas så otroligt snabbt att tio år gör skillnad, så anser jag förståelse om ekonomi bör utgå från vår mycket långa tid som jägare-samlare. Även en del av den allra första tiden med boskap och småbruk. Våra hjärnor och kroppar är fortfarande byggda för tiden som däggdjur. Den lilla del av intelligens som är hur vi skiljer oss, har mindre betydelse än vi oftast tror. Det är med denna lilla del vi skapar våra ekonomiska modeller. Liksom våra ideologiska modeller. Våra religiösa modeller.

Så en grundfråga blir om vi ska utgå från vår urgamla basala känsla av gemenskap med en nära grupp på mindre än 100 människor. Eller om vi ska tänka med alla människor i vår modell. Om vi ska tänka på djur och natur. Eller om vi ska utgå från varje individs egennytta.

Här måste man börja, anser jag. Man måste inse att ekonomi inte är direkt verklighet, utan likt pokerspelet, något vi konstruerar. Mer eller mindre utifrån verkligheten. Mer eller mindre efter hur vi vill det ska vara. Mer eller mindre efter om vi tänker på oss själva, vår grupp, alla människor, hela naturen.

Nu kanske någon säger ”Vi måste täcka in alla människor”. Det låter bra, men problemet är då att den egna modellen, (skapad av den egna synen) gör anspråk på att vara bäst för alla andra. Precis som förkunnare av en religiös tro, anser den är bäst för alla. Samtidigt finns många som mer medvetet förkunnar en ekonomisk modell, med egennytta som baktanke. (Som att alla gamla ljudtekniker som bloggar, självklart måste få mycket pengar!)

En religiös ledare gör anspråk på att veta vad Gud tycker. Man måste göra som den religiösa ledaren säger (Gud säger) annars går det illa. Sak samma när en del ekonomer gör anspråk på att sitta inne med den enda ”Sanningen” om hur ekonomi fungerar. ”Så här fungerar det”. Gör som jag säger, annars går det illa. Religion brukar användas av de som vill styra. Vi kan välja att tro på vem och vad vi vill. Religion och ekonomi är tankevärldar skapade av människan. Marx ekonomiska modeller är inte verklighet utan egenhändigt skapade modeller, som gynnat överklass i många länder. Även så de nyliberala nu rådande idéerna. De gör anspråk vara sanning. De gör anspråk vara bäst för människan. De gynnar de i toppen. Alltså samma förhållande med religion, marxism/ kommunism, och den nya världsordningen.

Den sammanfattande beskrivningen på detta är centralstyrning. Några få har makt över många. Alla modeller säger sig vara bäst för massan. Modeller jag tilltalas av, innehåller så mycket av makt som möjligt, mellan de två parterna i varje transaktion. Utgångsläge bör vara byteshandel, men behovet av standardiserade pengar, ger tredje part makt. Övergång från mynt och sedlar till plastkort, ökar kontrollen från tredje part. Vilken kan vara bank och stat med internationella nätverk långt från vanligt folk.

Så rådande religiösa, ideologiska, politiska och ekonomiska modeller, visar bara vem som är starkast och svagast samhället i fråga. De starkastes världssyn blir norm i samhället. Pengar speglar makt. Inte underliggande verklighet om vem/ vad som är mest samhällsnyttigt. Varken löner, vinst eller priser återspeglar moral. Precis som poker bara speglar sin inbyggda ”moral”. Bra lön innebär inte samhällsnytta.

Många hävdar pengars rotation i samhället är bra. (Ökar t.ex. BNP) Samma förespråkare för att hög lön/ vinst visar på samhällsnytta, kan i nästa andetag påstå privat välgörenhet är bra och statlig välgörenhet tärande. Detta är exempel på närmst religiösa föreställningar som inte går ihop. För om rotation av pengar är gott, så är statliga bidrag något gott. Inte minst för de ges till folk med lite pengar, så hela bidragen går direkt ut i den nyttigaste vardagsekonomin. Bidragen stimulerar ekonomin direkt. Om man säger bidragstagare inte utfört arbete för pengarna, bör man förklara hur den med hög lön/ vinst bidragit. Synen på vem som ska få hur mycket lön för hur mycket arbete, och vem ska få bidrag, är bara följd av ideologiska modeller. I en tankevärld. Inte verklig samhällsnytta.

Värdet av arbete/ vinst är inte heller kopplat till samhällsnytta eller behov. Alla arbeten är inte samhällsnyttiga. Sålunda tar dess löner från andras pengar. Här kan man se, att de som själva (likt predikanten) tjänar på sin position, förklarar den som viktig för hela samhället. Det är bara en tankemodell utan koppling till verkliga behov och verklig samhällsnytta. I det sammanhanget blir det väldigt fel att peka ut t.ex. socialbidragstagare. Som oftast inte har något alternativ. Somliga nyliberaler hävdar entreprenörens goda sida att upptäcka inkomstmöjligheter och leva på dem. Med samma logik borde ju den som hittat bidrag, vara en lyckad entreprenör. Då anförs att det är skillnad på pengar och pengar. Men det stämmer ej. Ingen äger trafik. Den utför vi tillsammans. Det är samma med pengar och andra tillgångar. Det är andra som bestämmer värdet. Ihop med oss själva. Sålunda blir det fel att prata om vem som äger pengar, ur ett moraliskt perspektiv. Om jag vinner på Lotto, kan jag juridiskt kräva pengarna. Men inte moraliskt. Så vem som ”äger” vissa summor pengar m.m. har ingen koppling till moral eller samhällsnytta. Vi har pengars värde ihop. Sålunda har vi alla pengar ihop.

För att börja få ordning på en ekonomisk modell, utgår jag från jägare-samlarstammen. Den hade ekonomi isolerad från andra. Stammen hade vissa saker gratis, billigare och dyrare (i arbete), beroende på var de levde. Så vad är våra grundbehov som däggdjur och människor? Tyngdlag och ämnesomsättning har vi gratis. Annars är exempel på topplista: 1, syre. 2, vatten. 3, föda. 4, social samhörighet. Efter vi lämnade varmare trakter: 5, kläder och 6, bostad.

Om ekonomi speglade verkligheten, så skulle min topplista också följa vad som kostar mest pengar. Men det är tvärtom. Det viktigaste är gratis och sedan billigast. För att bli dyrare ju mer lyx det är. (Förklaringen är dels maktförhållande, dels utveckling som i vårt modernistiska samhälle inte värdesätter gammalt) När det gäller löner, är de lägst för de viktigaste sakerna på topplistan. Byggjobbare tjänar mer än mödrar och vårdbiträden. Ändå är bostad det dyraste för de flesta. Vilket beror på ekonomisk modell. (Här finns ett stort gap mellan bygglöner och lånens höjande av bostadspriser till bubblor) Men mödrar och vårdbiträden tjänar minst. Ändå är de viktigast. Alla möjliga hittepå-behov och yrken, tjänar mycket mer. Yrken och hela branscher som inte behövs för vår överlevnad, finns och har oftast högre löner. Som egentligen parasiterar på de som utför de första punkterna på listan. Som likt en maffia som kräver pengar i ”beskydd”, byggt positioner där de kan stoppa ekonomin, arbeten, vatten och mattillförsel, om de inte får sina pengar. Från andra.

Värde på pengar, varor och arbete är alltid fiktivt. Det finns inga fasta värden. Ja, det skulle vara tyngdlag och syre då kanske. Men allt annat är av oss påhittat. Det går inte att ha det på något annat sätt. Till exempel guld har inget värde i sig. Därför är fiat-pengar (dagens system med rörliga värden) inte konstigare än att vi över huvud taget har ekonomi och pengar. Det går inte att göra på något annat sätt. Annat än att se till grundbehov. Och vem som har makt. Om den är centraliserad.

Syre är fortfarande gratis över jorden, men förorenas ibland, så det förekommer burkar med syre att andas in. De kostar pengar. Så i begränsad omfattning är syre pengar. Vatten har oftast varit gratis, inte minst här i norden, men måste ofta betalas för. Det är för de flesta billigt. Maten utgör lyckligtvis en mindre del av ekonomin för oss i Västerlandet. Kläder likaså.

Eftersom pengar har påhittade värden och man kan utgå från en modell av den jämlikhet som rått så länge inom jägar-samlarvärlden – det vi är skapade för – så blir en modell där alla har sina grundbehov tillgodosedda, en intressant start. Förr fanns plats för alla, med få undantag, att hjälpa till och ”arbeta”. Detta begrepp fanns inte. då det var att leva.

Vi har idag en ekonomi där en liten del arbetade timmar och pengar, går till de basbehov jag listade (mat, socialt och kläder) Efter de senaste decenniernas omstrukturering av ekonomin har bostad blivit dyrt. Samtidigt har de som arbetar med basbehov, (inklusive byggarbetare) fått det mycket sämre. Dessutom har många på grund v omstruktureringen, ställts utanför. Här har vi ett jättefel som bara funnits i historien, då folk tagits som slavar. Annars har alltid makten över vardagsekonomin, funnits hos varje människa och varje liten grupp.

Hur kan man gå tillbaks till tidigare samhällens fördelar? Mot bakgrund av att så lite av arbetstimmar och pengar går till basbehov, och så mycket går till överflöd, så föreslår en del att de som ställts utanför helt enkelt får medborgarlön. Det går tvärs emot den rådande tankemodellen att alla (de flesta) måste arbeta för att samhällets finanser ska gå ihop. Men som jag visat, är detta bara en tankemodell utan verklighetsförankring. Om basbehov är få av nuvarande arbetstimmar och mycket lite av pengarna i omlopp, så skulle pengar och resurser räcka. Om samhället går så dåligt att man måste börja spara, så är det ju så mycket mer logiskt att börja med de onödiga branscherna. Nu har de starkast röst i samhället. Precis som kyrkan förr kunde hävda de var det mest samhällsnyttiga. Idag är det de fattigaste som det ska sparas än mer på.

Så medborgarlön är kanske inte så tokigt alls, jämfört med dagens överklasslöner. Att höga positioner genast måste medföra höga ersättningar. De höga positionerna utför inte grundbehoven men har likt maffian, tagit allas pengar som gisslan. ”Om vi inte får våra höga arvoden, stannar allt!”.

Att folk arbetar till låga löner är mycket sällan val efter frihet. Det var annorlunda förr när man arbetade gemensamt i hela gruppen. Förr fanns slavar som ofria tvingades arbeta för andras välgång. Samma har vi idag. Arbete är för de flesta inte deras eget liv. Här skulle medborgarlön förändra situationen. Och den som ropar tillgång och efterfrågan kan ju fundera över om inte detta borde höja lönerna på de fyra basbehoven; mat, socialt, kläder och bostad. (Utanför lånebubblan) Mot bakgrund av den enorma mängd arbetstimmar och resurser som går till överflöd, ser inte medborgarlön ut som en direkt fara.

Men motståndet mot en sådan grundstandard kommer från två saker; en invand tankemodell (att allt arbete är skulle vara ”nyttigt” att skatt skulle innebära verkligt värde) och maktförhållanden. Dagens system placerar många i underläge för slavliknande position. En medborgarlön skulle decentralisera makten tillbaks till vanligt folk. Där den legat i årtusenden.

Det vår enorma sektor av överflödsjobb gett oss, är en teknisk utveckling, som medför centralisering av makt och pengar. Detta förhållande kanske skulle ändras. Kanske skulle folk ägna sig mer åt varann och vara mindre mottagliga för junk-media och junk-food. Samtidigt skulle andra civilisationer som behöll dagens snabba utveckling av teknik, att lätt med våld kunna besegra de grupper som ville leva mer harmoniskt. Här kan man studera indianstammar och Amish. De är chanslösa utan beskydd från samhällen runt i kring.

En annan fråga är dagens system där pengar skapas som skuld. Den som lånar tvingas i skuld. Finns ingen naturlag som säger det måste vara så. Inte fri ekonomis tillgång och efterfrågan heller. Det är en religiös tankemodell som placerar folk och regering i underläge. (Dessutom okänd för många) En annan modell har provats förr, där istället staten skapar pengar, som tillgång. Då kunde man också kunna skippa skatter. Som först var äkta varor, men idag är kontroll över folks leverne.

Så det finns saker att fundera över. Jag har bara börjat.


Comments

3 responses to “Ekonomins filosofi”

Comments are now closed
  1. Gagarin Miljkovich skriver:

    Utmärkt talat!

    Pengar är bara ett sätt att värdera var och ens arbetsinsats.

    Så länge vi människor finns så finns det pengar. Pengar kan ju inte jobba av sig själva.

  2. Lasse Lundeberg skriver:

    En liten fördjupning:

    Ett tecken på hur vår jägar-samlar och småbruksinställning lever kvar, är den allmänt vedertagna dogmen att alla ska hjälpa till med arbete. Det var logiskt förr, när hela byn hjälptes åt med grundbehoven.

    Det hade setts som konstigt om en del av stammen/ byn istället brände ned skog och fångade in fler djur än vad som behövdes, och lämnade dem att ruttna. Arbete som inte hjälpte till med försörjning och dessutom skadade miljön för alla.

    Idag är som texten visar, grundbehoven bara en mindre del av arbetstimmar och pengar. Samt att många av dagens ”arbeten” inte hjälper med grundbehov, och dessutom förstör miljön.

    Ändå är vi lurade av vår ekonomiska religion. Den utnyttjar vår urgamla känsla att alla måste hjälpa till, annars blir det slagsmål om maten.

    Men i verkligheten är de flesta arbeten onyttiga för basbehoven. Dessutom blir fler och fler utestängda från arbete.

    Här behöver vi tänka mer verklighetstroget. Man kan inte ha kakan och äta den. Man kan inte hävda alla arbeten gynnar ekonomin. Jo, som det arrangerade pokerspel den är, men inte i verkligheten.

  3. Lasse Lundeberg skriver:

    Gagarin, Nu förstår jag inte hur du menar. Att pengar borde ”värdera var och ens arbetsinsats”, eller att det redan är så?

    Idag är pengar inte direkt kopplade till arbetsinsats. Pengar uppstår när någon tar banklån. (någon individ, företag, kommun, eller stat,…)

    Men det finns en (växande tror jag) skara ekonomer/ ekonomiskt intresserade, som tycker vi borde ändra system, så pengar uppstod genom arbete. En timme skulle ge en viss slant. (Somliga vill dela upp i tre klasser av kvalificerat arbete, men det tycker jag låter svajjigt)

    Men tanken finns att timlön skulle skapa pengar. Den medföljande tanken är att staten skulle kontrollera pengar, och utfärda timlöner till folk.

    Många menar att skatter då skulle bli onödiga.

    Jag har inte tänkt klart där än, men gillar enkelheten. Följden skulle bli att en småföretagare inte skulle tjäna på att uppfinna/ bygga/ köpa en maskin som ökade hans produktivitet. Han skulle ju bara få betalt för sina timmar.

    Med tanke på hur vi ställer till miljön, kanske långsammare produktion vore bra?